Anna-Greta Sellman

1956 deltog jag i världsutställningen och kongressen i Dortmund. Det var en sotig stad. Sot överallt, i spårvagnar, på gator och i luften.

Vi hade beställt rum i god tid genom SV men vi hörde ingenting så vi gick upp på sekretariatet.

Jo, svenskarna bodde på ett hotell vid utställningsplatsen. Vi for med skakande förkrigsspårvagnar genom hela Dortmund.

Nej, det var bara beställt för SKK som ordnat sällskapsresa. Tillbaka igen genom hela staden till sekretariatet. Då måste det vara på ett annat hotell som låg på andra sidan av staden. Vi for dit, men icke.

Tre gånger for vi med gnisslande spårvagnar i olika riktningar genom Dortmund. Till sist träffade vi på, jag tror att det var H Fogelberg från Sverige, som lyckades övertala portiern på det hotellet där svenskarna bodde att ordna ett rum åt oss.

Vi lyssnade på föreläsningen och så kom ett rykte. Utställningen skulle kanske ställas in - rabies. På torsdagen visste man inte om utställningen skulle ställas in dagen därpå.

Vi begav oss till hundkapplöpningsbanan där vi fick sitta i två timmar innan besked kom om kapplöpningen fick starta. Det blev utställning men man lade fisknät över burarna och hundarna fick ej lämna dessa annat än till bedömning och kort rastning!

Dr Funk dömde schäfrarna som hade en egen utställning. SV var ej med i FCI. Han - jag måste använda ordet jävlades - med ägarna till Gero v Sturi Gau och Hardt v Stüveschacht.

I över en halvtimme fick bara de två springa, dödströtta och med tungorna hängande som slipsar, och Dr Funk log och njöt och bytte etta och tvåa oupphörligt. Geros matte sprang omväxlande med mannen och visade Gero en tom vattenskål.

Slutligen när publiken nästan buade slutade Dr Funk sitt djurplågeri trodde vi. "Jag vill nog se den där sköna damen en gång till" sa han, och så fick matte byta av sin man och bedömningen fortsatte. Sådan var Tyska schäferhundföreningens ordförande!

Schäferhunduppfödarna blev mer och mer upprörda över att SBK inte hade något intresse för schäferhundarna. Vi hade nu fått fram alla typer och färger av vår ras. Svarta, vita, blåa, ja, till och med randiga hundar (genom Rudi v Osterweddingen). Något måste göras.

Alla saknade gamla schäferhundklubben. På initiativ av veterinär Ulrika Borg bildades nu Schäferhunduppfödares förening.  

Den gav ut en liten tidning på 10 nummer per år. Men snart visade det sig att även andra än uppfödare ville vara med, så föreningen ändrades till Avelsföreningen för schäfer (Afs)

Fortsätt till nästa sida