|
Detta är inget forum
där man kan få slutliga svar på
bedömningsfrågor, sådana kan endast
lämnas av Centrala Tävlingssektorn.
Däremot går det bra att vända sig hit
om man vill ha synpunkter eller om man
har funderingar på regeltolkningar.
***
Anders Hallgren - en lustigkurre!
I
nr 6/06 av Hundsport redogjorde
Anders Hallgren för problemet med
hundar som pinkar i samband med att
dom hittar figurant i söket. Efter
moget övervägande kom Anders fram
till att det var naturligt för
hunden och att en hund som gör detta
därför skall ha högsta betyg. Eller
ännu bättre, ännu högre betyg än en
som inte revirpinkar. Detta med
tydlig adress till regelskrivarna.
Jag är övertygad om att Anders är
duktig på det han håller på med men
det är bättre han håller sig till
sin grej, dvs. tjäna pengar på att
utbilda hundpsykologer för 16.000 kr
per kurs. Men med svar som ovan
visar han bara sin nonchalans mot en
i nästan alla delar seriös
verksamhet dvs. hundsport. Eller
ännu värre, det kanske inte är
nonchalans utan ren dumhet.
I
så fall kan jag informera om att
hundsport, antingen det är bruks
eller lydnad inte går ut på att
premiera medfödda beteenden utan vi
bedömer inlärda moment som i och för
sig baserar sig på det genetiska
arvet.
Skulle mot förmodan Anders förslag
om högre betyg för hund som
revirpinkar gå igenom tycker jag
synd om dom som tävlar med tikar.
För dom är högsta betyg struket.
*********
Rastning av hund under
momentet uppletande, hur bedöms det?
Om
vi börjar med att det är
specialmoment, så går det inte
att underkänna för ett
naturbehov. Givetvis skall
betyget påverkas av rastning men
det står ingenstans hur mycket.
Men kan vi enas om att det
ligger i förarens intresse att
framföra sin hund rastad för att
presentera sin hund så
fördelaktigt som möjligt,
tycker jag det ligger inom
rimligheten att dra en enhet om
hunden skiter. Då skulle man
tycka att en drill endast skulle
rendera i en halv enhet. Å andra
sidan kan ett stort naturbehov
vara nödvändigt, medan en liten
drill bara är en markering, dvs.
mer olydnad än det stora
behovet.
Personligen tycker jag att
avdrag på 0,5 - 1 enheter är OK.
Jag kan t.o.m. bortse från det helt
om hunden letar bra och
intensivt, plötsligt stannar och
lägger en hög för att sedan
direkt fortsätta att jobba. Det
innebär att ju större procedur
hunden gör av det, desto större
skall neddraget vara eftersom
det då inte är påkallat av nöden
utan rent ofog.
Med
det resonemanget är vi plötsligt
framme vid att en liten drill
som egentligen inte är mer än en
markering skall rendera mer
neddrag än en hög som hunden
lägger för att den verkligen är
nödig. Och då är vi tillbaka i
början av resonemanget att man
skall framföra hunden väl
rastad och det avdraget som
blir hamnar på förarens konto.
Detta är min uppfattning.
Finns säkert många fler
alternativ att närma sig
problemet.
En fråga som dök upp på SM:
”En hundförare vattnade sin hund
mellan skyddsmomenten, hur ser man på
det?”
Vattning av hund är något som kommit
på senare tid. Förr kunde hundar både
söka och spåra utan att vattnas under
pågående arbete, men med modern
forskning hur mycket vatten betyder
för framförallt människor har man
applicerat samma behov hos hundarna
och vattnar därför i förebyggande
syfte. Förmodligen för att höja
hundens fysiska prestationsförmåga.
Och helt OK, tycker man det hjälper,
skall man göra det.
Emellertid kan vattningen av hund
kollidera med regelverket och jag
skall försöka reda ut begreppen. Till
en början håller vi oss till vad som
redovisas under specialmoment. Om vi
börjar med spårhunden, så sköter det
ekipaget sig helt själv. Betyget
baseras på antal redovisade föremål så
där är inget att orda om. Tänker vi
att en hund skall vattnas under
pågående spårupptag, så måste detta
ske på ”egen tid”, dvs. klockan går
och även där kan jag inte tänka mig
att det skall vara något problem. Men
det har jag i och för sig inte stött
på än.
På söket kan man vattna på stigen,
dvs. medan klockan går. Där har jag
emellertid påträffat att man tullar på
reglerna genom att redan vid figgen
dra fram vattenflaskan och kåsa för
att bygga upp en förväntan hos hund
under uttransporten. Och där tycker
jag att man passerat vad som menas med
att vattna på stigen. Vattna, då tar
man fram vattnet, låter hunden dricka
och tar undan vattnet igen. Inget mer!
Än mer fundersam blir man då man ser
hur vattenflaskorna ser ut ibland.
Missfärgade vilket gör att man
verkligen måste fundera över
vattenkvalitet. Jag har egen brunn, så
jag vet hur det kan se ut efter nåt
år, men då dom flesta hundförare har
kommunalt vatten, finns anledning till
fundering. Givetvis tillsätter
hundförarna något för att öka hundens
intag av vatten. Vad det är har jag
ingen aning om, men spontant kan jag
tänka mig socker, buljong eller annat
smakförhöjande. Och då kommer nästa
fundering, när man skall betrakta
vattnet som godis. Är det när det är
så trögflytande att hundarna måste
tugga eller sätter man gränsen
tidigare?
Mer specialmoment är budföring. Där
tror jag inte man kan lämna sin plats
för att gå till mottagaren för att
vattna hunden hos denne, utan där får
man nog vänta till hunden kommit
tillbaka.
Uppletande. Visst, där förekommer
vattning och det betraktas nog som OK.
Rapporten, där är det helt fritt att
mata och vattna hunden efter eget
gottfinnande dock inte på
framföringsträckan.
Så har vi då kommit fram till skyddet.
Skydds är specialmoment och eftersom
det dessutom är sammansatt av massa
olika moment, är det helt OK att
vattna mellan momenten. Dock inte
exempelvis mellan modprov och
släppande. Skulle kanske vara käckt
att springa fram till figgen och hälla
vatten i ansiktet på hunden för att få
den att släppa.
Beträffande lydnaden är det meningen
att man skall visa upp sig lite mer
strikt och då får man inte vattna
mellan momenten så länge allt sker
slag i slag. Däremot är det OK att
vattna efter platsen innan lydnaden
eller om exempelvis stegen tas separat
för alla hundarna.
Har vi då IPO kvar. Än har jag inte
sett att föraren tagit in hunden
mellan 5: och 6:e värnet för att
vattna den före ståndskallet, men det
skulle inte förvåna mig om frågan dök
upp.
Men där är det mycket enklare. I det
internationella regelverket föreskrivs
vad man får göra med hunden, inte bara
under pågående moment, utan även
mellan momenten. Så att vattna under
pågående A, B, eller C är nog bara att
glömma.
Med dessa rader har jag försökt belysa
hur man kan resonera sig fram till
olika tolkningar. Men ta inte allt för
givet. Allt står inte i regelverket.
Det är exempelvis tillåtet att andas,
även om det inte står där.
Lothar |