|
Spårhunden
Historik
Redan under egyptiernas
storhetstid, för mer än 6 000 år sedan, användes hunden
som nyttodjur. Även hos grekerna användes hunden, främst
vid jakt (1 000 f Kr). Denna hund-hållning anses vara föregångaren
till den moderna jakt- och spårhunden. Mera känd är kanske
spanjorernas användning av hund under 1500-talets början, då
den användes till att spåra upp de infödda som gömde sig i
Mexikos skogar.
Idag har spårhunden en
trevligare användning. Förutom till jakt användes hunden t
ex för att spåra upp försvunna personer.
Tävlingsverksamhet
Ända sedan 1940-talet
har tävlingsverksamhet med spårhundar varit en av de stora
specialgrenarna inom Svenska Brukshundklubben (SBK). Eftersom
det är tämligen enkelt att lära en hund att spåra efter en
människa istället för efter vilda djur har denna grupp
vuxit snabbt. Idag sker flera tusen starter med spårhundar
vid de bruksprov som arrangeras av SBKs lokalklubbar.
Klassindelning
Den klass som nästan
alla börjar att tävla i med sin blivande spårhund heter
Appellklass. Föraren själv, går en sträcka på 300 meter
och lägger i detta spår ut två träföremål (storlek ca 2
x 2 x 12 cm) och vid spårets slut ett större träföremål
(2 x 2 x 36 cm). Föraren har hållit dessa föremål i handen
och då behåller de lukten från föraren (sitter i många
fall kvar i flera timmar) kan hunden känna doften från dessa
föremål under själva spårarbetet. Under inlärningen lärs
hunden att påvisa (markera) dessa föremål speciellt (hunden
stannar, luktar på föremålet etc). De domare som då dömer
det tävlande ekipaget kan då avgöra hur noggrant hunden spårar
och därmed ge ett rättvist betyg.
Föraren släpper hunden
på spåret då detta har "kallnat" i 40-50 minuter.
Hunden förs i en lina (15 meter) som kopplas på en spårsele
på hunden. Detta görs för att hunden inte ska springa lös
och så att föraren kan följa efter hunden i ett lagom
tempo.
När hunden klarat denna
klass med vissa minimifordringar blir den uppflyttad till mer
avancerad klasser där spåren är mellan 1 000-1 500 meter långa,
1 - 2 timmar gamla och med 8 föremål på sträckan.
Allmänt
Spårträning och tävling
brukar alltid upplevas som mycket positivt av hunden (och föraren).
Hunden behöver arbeta med sitt luktsinne för att dessemellan
kunna koppla av ordentligt. En hund som fått spåra utvecklar
sina nedärvda sinnen och blir i de allra flesta fall en mer
harmonisk hund. Föraren får också en trevlig motionstur
tillsammans med sin hund. Dessutom har hunden fått träning i
att följa människospår - en kunskap som kan vara till glädje
och nytta för fler än bara hunden och dess förare.
Du som läser detta har nu kanske har
fått inspiration. Varför inte prova på denna spännande
specialgren med din hund! |