Brukswebben

SkyddsLicenser

Mera historik om skyddslicensen

Skyddslicens – eller hur man får något självklart och naturligt att verka skumt.

Man skall ha klart för sig, att kravet på licens för att träna och tävla skydds inte kommer från Jordbruksverket eller annan myndighet. Det är krafter inom SKK och SBK som efter mottot bättre stämma i bäcken än i ån som initierat detta. 

På ett skyddsmöte i Stockholm nov. –96 väcktes idén på ett ”greencard” och nu efter 5 års slummer utan direkt förarbete eller remissförfarande togs ett kongressbeslut för införande av licens. Den mycket godtyckliga texten togs rakt av och vi befinner oss nu i det läget, att vi fort som fan skall skapa en fungerande organisation, så att intresserade har sin licens till säsongstart våren 2002. Det handlar i första hand om 326 st av SBK:s drygt 50.000 medlemmar. 

Man skall ha klart för sig att det inte förekommit några incidenter där någon kommit på idén att sammanblanda skyddshundsförarna med det man egentligen försöker stävja, nämligen kamphundar. 

Men som en psykolog sade ..”genom att ta detta beslut har man i princip riktat blickarna på hanteringen och erkänner  att det kanske är nåt skumt i görningen. Annars hade man bara rakt av kunnat förklara att vi (SBK) ställer oss bakom våra tävlingsförare, istället för att som nu peka ut dom som någon sorts riskfaktor !!! 

Det skall utses Distriktsgrupper och ansvariga på lokalklubbarna. Sedan kommer det an på dessa att skyddsträningen bl.a. skall ske enligt SBK:s dressyrpolicy. 

Stannar vi upp en stund, frågar sig givetvis vän av ordning vilka fantastiska personer vi har att göra med. Distriktsgruppen skall givetvis utgöras av personer som är väl skickade att klara denna uppgift. Man bör exempelvis själv hålla på med skydds som tävlingsverksamhet och givetvis då föregå med gott exempel och enligt policyn ”inte utsätta sin hund för tvång”. Ha lång erfarenhet av skyddshundar där praktisk erfarenhet skall gälla och där inte teoretiker och andra ”förståsigpåare” som inte varit aktiva skyddstävlande/tränande senaste 10 åren skall ingå. 

När nu dom första personer börjar utkristalliseras runt om i landet har man kraftigt tummat på dessa självklara saker, varken tävlingserfarenhet eller efterlevandet av dressyrpolicy efterfrågas. Istället går man mer efter vem som det är enklast att kohandla med och då finns det anledning att börja fundera på, om man arbetar på en organisation som kommer att vara så ihålig att den faller ihop av sig själv. 

Något som är helt säkert är, att när den officiella listan är klar över vilka personer som kommer att sitta som klubbansvariga och framför allt vilka som ingår i Distriktsgrupperna kommer dessa att nagelfaras och granskas in på skinnet. 

Kia

==============================

Nedanstående är upprinnelsen till dagens skyddslicens.

Skyddsmöte i Stockholm 6 Nov. 1997

Senare tids skriverier om bl.a. ”Rottweilerfallet” i Stockholm föranledde Förbundsstyrelsen och Schäferhundklubens LO i Stockholm att kalla till ett möte.  Machoträning och hetsning av hundar där inblandade hävdat att dom fått sina influenser från Brukshundklubbens instruktörer var saker som togs upp. Man ville även utröna varför man egentligen skall träna skydds som privatperson och vad man har för målsättning med detta.

Den ursprungliga lokalen för 40 personer fick bokas om, då intresset var stort och 130 personer hade föranmält sig. Konstigt nog rådde total enighet! Inga som helst motsättningar fanns. Man kom fram till följande.

1. SBK måste bestämt ta avstånd från ”buskträning”. Detta är nödvändigt om vi även i framtiden skall få bedriva privat skyddsträning då det egentligen inte finns någon civilrättsligt motivering för denna verksamhet.

2.  All skyddsträning bör bedrivas på klubbarna.

3.  Problemet att skyddsträning är förbjuden på den del lokalklubbar bemöttes av Björn Bjuggren och Staffan Nordin. Trots att lokal-klubbarna är egna juridiska personer kan man  inte förbjuda skyddsträning, då denna verksamhet finns  i SBK:s program.

4.  SBK måste vinnlägga sig att utbilda funktionärer som på ett kompetent sätt kan hjälpa intresserade med skyddsträning. Det betonades att klubbarna måste ställa krav på distrikten för att uppnå detta.

5.  Även någon form av ev. auktorisation för förarna diskuterades.

De närvarande tyckte mötet var konstruktivt och en uppföljning på ”landsbygden” (utanför Stockholm) kommer eventuellt att ske. 

Sedan tycke jag personligen att det är underligt att SBK automatisk hamnar i skottgluggen om utomstående visar dåligt omdöme i umgänge med hundar. Utöver SBK är jag även medlem i en pistolskytteklubb. Jag tror inte den finns någon som skulle komma på den befängda iden att skylla ökat  gatuvåld på en Skytteförening.

Lothar Marunga

*****************

Så efter nästintill fullstädig stillhet i 3,5 år drabbades några personer inom SBK tydligen av någon sorts aktivitetslust. Snabbt och utan föregående varning med nästintill total avsaknad av remissförfarande skulle ett licensärende för skyddsförare köras igenom. Det var brått som bara den, för nu var det tvunget att tas på kongressen om någon månad.

Detta resulterade i någon sorts halvmotion där motionstexten i princip inte avvek från arbetskopian. Ett ngt ogenomtänkt hafsverk som emellertid med facit i hand fungerat skapligt, förmodligen mest beroende på att man vid tillämpningen mer sneglar åt den praktiska funktionen än åt själva texten.

Men det finns många frågetecken, dvs. man behöver inte skrapa mycket på ytan för att snärja in sig i olika irrgångar.

Men nu har vi skyddslicensen och det blev nog ganska bra i slutändan. Frågetecken får rätas ut och utåt sett har SBK ett ganska bra kontrollorgan för skyddsträning inom SBK.

Lothar Marunga

 

Berätta med ett e-mail