TV har de senaste dagarna, gång på gång visat filmen där en yxbeväpnad man skall gripas av Göteborgspolisen.

Att döma av filmen vid ingripandet befinner sig inte Poliserna i någon direkt fara för sina liv, ändå chansar dom med att riskera att offra livet på en hund.

Polisen förfogar väl över tillräckligt mycket teknikprylar för att kunna hantera en sådan situation utan att behöva riskera en tjänstehund som dom enligt egen utsago har ont om. Tror dom det blir lättare att rekrytera hundar nu när folk ser med vilken nonchalans man är villig att offra dom. Vad hade exempelvis hänt om hunden fått huvudet kluven med yxan?

Filmen kommer säkert inte att bidra till att fler privatpersoner är intresserade sälja sin hund till Polisen. Man skall inte hantera levande material som ”kanonmat” om inte situationen verkligen kräver det. Och här fanns inget tvingande behov.

Kan det vara "Ballhetsfaktorn" som styrt, vad tror du?

Mötet hade samlat ca 200 besökare och skyddsintresserade från hela landet.
Med tanke på rubriken:

Symposiet arrangeras i syfte att klargöra framgångsrika träningsmetoder för skyddsträning och att motverka otillåtna medel såsom el och stackel. Direkt kunde man konstatera att många av förespråkarna för dessa dressyrmetoder saknades. Och det var egentligen synd, för det hade varit intressant att se någon av dessa stå upp och argumentera för sin sak.

Föreläsningen inleddes av Björn Forkman, en etolog som i två timmar på ett vetenskapligt sätt förklarade slutsatser som måste ha varit självklara för stora delar av publiken.

Efter Lunch fanns en panel bestående av framgångsrika skyddsförare som var och en presenterade olika delar av skyddsdressyren utifrån sina erfarenheter, typ angrepp, släppande bevakning, bettförstärkning m.m. Även Christer Lööf, Ch polishundtjänsten deltog och förklarade vikten av SBK:s tävlingsverksamhet med framförallt skyddet som en nödvändighet för att myndigheterna kunde få en bas för sin hundrekrytering.

Det som stack fram i den paneldebatten var Sverker Lindblad som efter principen ”valfrihet är av ondo” förklarade sina träningsmetoder för att få fram kraftige angrepp. ”Träningen läggs upp på ett sådant sätt att hunden inte skall behöva tänka utan i en given situation reagerar med reptilhjärnan”

Därefter gick Fredrik Steen på ett kompetent och  underhållande sätt igenom inlärning av IPO, BHP och vikten som läggs på dessa moment.

Som avrundning före fikat redogjorde Christer Lööf för skillnaden mellan sporthunden och tjänstehunden. Han poängterade även att polisen ser positivt på att deras hundförare är aktiva inom SBK:s tävlingsverksamhet vilket var kompetenshöjande för ekipagen, något som även bekräftades av Stefan Lönnvik som tidigare alltid gruvat sig inför ”uppkörningen” men sedan han började tävla för SBK betraktade detta som ett ”pice of cake”  

Efter kaffet startade en paneldebatt utifrån skriftliga frågor som lämnats från publiken. Det märktes tydligt att samtalsledararen Staffan Thorman sorterade frågorna för att få till stånd en ”mjukstart”, då det tydligen inkommit lite ”hot stuff” som resulterade i viss aktivitet bland paneldeltagarna.

Debatten startade med enkla frågeställningar där bl.a. Christer Lööf fick ta ställning till bildmaterial där en polis tränade sin hund med stackel och förklarade att stackel i motsats till el inte är förbjudet enligt jordbruksverket, men att man även inom Polisen tar avstånd från sådana träningsmetoder.

Skyddslicensen togs upp. Konstaterades att det är en tävlingslicens. Detta innebär i princip att man inte behöver licens före tävlingsdebuten som är tidigast vid 18 månader. Men Fredrik Steen uppfattade det positivt att det söktes licenser av många, även om endast 20 % kommer till tävlingsdebut. Poängterades vikten av samarbete, så att ett nekat ekipage inte med automatik kan få licens i ett annat distrikt.

Sedan följde lite frågeställningar till olika skyddsmoment och det märktes bland publiken att det tassades som katten kring het gröt. Till slut brast det för Manfred Merten som frågade varför man inte kom till saken då debatten kommit till stånd för att diskutera förbjudna dressyrmetoder och inte skyddsmoment som dubbelretning.

Kia Sinkkonen begärde ordet och ville att hennes frågor med bifogat bildmaterial skulle tas upp. Det visade sig att Kia tidigare gjort den anmälan till FS där hon presenterat ett gediget bildmaterial på stackelanvändning. Detta hade inte resulterat i någon åtgärd från SBK;s sida och Kia frågade; vad är det då som behövs när varken video, bilder eller vittnesuppgifter räcker till för ett fällande beslut utan inblandade istället belönas av SBK med bl.a. VM-deltagande. För detta uttalande applåderades hon av publiken.

Staffan Thorman förklarade den svåra bevissituationen som uppstod och juridiska konsekvenser. Fredrik Steen kontrade med att säga att man egentligen inte behövde blanda in juridik i detta. Har SBK auktoriserat personer, måste SBK även kunna avauktorisera samma personer med motiveringen att sådana funktionärer vill vi inte ha i vår organisation. Med tanke på att det rör sig om funktionärkollegor han har i Svenska Schäferhundklubben var uttalandet tufft samtidigt som det möttes av bifall.

Givetvis uppstod en gedigen debatt kring detta och det av Kia utlämnade bildmaterialet cirkulerade även bland publiken. Det kommer säkert mer detaljerad redovisning från detta möte, men avslutningsvis sammanfattade Staffan Throman att detta var positivt och mötets reaktion ger bra riktlinjer för SBK att arbeta vidare för att stävja otillåtna dressyrmedel inom organisationen.

Till sist föreslog Kia att detta möte borde hållas årligen. Det var sju år sedan förra skyddskonferensen. Då väckte Kia förslaget om Skyddslicensen, något som senare infördes. Det skulle inte förvåna om även detta förslag från Kia faller i god jord.

Snabbt vid pennan med reservation för vissa minnesluckor..

Lothar Marunga

##################

Många människor skiter fullständigt i på vilket sätt dom kan göra pengar på hundar. Allt verkar vara möjligt från att köpa upp hundar och sälja dom vidare till högstbjudande, till att smuggla in dom.

Många lurar till sig hundar med falska löften om ett bra hem och livslångt ägande för att bara några veckor senare sälja hunden vidare och tjäna en slant. Dessa skiter fullständigt i hur hunden kommer att få det i framtiden, det är bara penningen som styr.  Det värsta fallet är en uppfödare som levererar sin valp i god tro till en bra familj och där valpköparen mailade varje framsteg den gjorde, för att sedan av en ren slump får reda på att valpen sålts vidare till Japan redan efter tre veckor. Valpköparen erkände att hon inte kunde tacka nej till pengarna och därför lurat uppfödaren.

Det finns många hundhandlare som utnyttjar godtrogna i en svår situation utan skröpler och dessa figurerar över allt, på Internet, Text –TV, med annonser i dagstidningar och även bland s.k. rasuppfödare.

Senast idag kunde vi läsa om hur ett medelålders danskt par försökte smuggla in 30 valpar till Sverige via Öresundsbron. Detta upptäcktes av tullen och då valparna var i mycket dåligt skick beslöt Jordbruksverket att alla skulle avlivas.

Det är inte bara hundarnas lidande som dessa hundskojare orsakar, utan dom riskerar även att vi får in smittor som rabies och dvärgbandmask i landet och som kan orsaka alvarliga till dödliga skador på oss människor.

KIA

##################

Uppdaterad: 2004-10-10 Saxat ur GP

Hundpensionat riskerar åtal i STENUNGSUND:
Ett hundpensionat i Jörlanda har använt förbjudna elhalsband.
Ägaren är polisanmäld och riskerar åtal för djurplågeri.

När hundägaren kom för att hämta sina två efterlängtade boxrar på hundpensionatet fick hon en smärre chock.
- Båda hundarna hade elhalsband och, enligt pensionatets innehavare, var det för att de inte skulle skälla så mycket, säger Monica Rundin, miljöinspektör i Stenungsund.
Hundpensionatets personal hade inte fått tillstånd av hundägaren att använda halsbanden och händelsen är polisanmäld. Strömstyrkan var, enligt anmäla, inställd på det högsta.

Skadats av elstötarna
Den ena boxern har epilepsi och enligt hundägaren har den skadats av elstötarna och drabbats av förlamning i bakpartiet. Den andra hunden har ett oroligt beteende efter vistelsen på hundpensionatet.
- Jag åkte dit och upptäckte att elhalsband fortfarande användes och satt på en annan hund, säger Monica Rundin.
Hon upplyste då ägaren av hundpensionatet att halsbandet är olagligt sedan den 1 juli i fjol.
- Jag ringde runt till butiker i vårt område för att se om de fanns kvar i handeln men så var det dessbättre inte, säger Monica Rundin.
I juli förra året förbjöds all hantering av el i samband med djurhållning. Vissa undantag görs för fårstängsel och det går att söka dispens. Elhalsbandet har ofta använts till jakthundar i dressyrsyfte.

Tydliga regler
Det nya djurskyddsbestämmelserna säger att bland andra veterinärer kan få använda elpådrivare när det är nödvändigt av veterinärmedicinska skäl och att elektriska avvisare på datafodervagnar är tillåtet. Men reglerna för hundar är tydliga. Även de halsband med mottagare som ger en stöt vid passering av stängsel är förbjudna.
- Pensionatet har annars gott rykte, hundarna har fått den mat och motion de behöver vad vi kan se. Ägaren är väldigt omtyckt men vi har fått in en del klagomål från grannar om att hundarna skäller mycket, säger Monica Rundin, miljöinspektör i Stenungsund.
Nu ligger ärendet på åklagare Jim Halvarsson bord. Förundersökningen är klar och han kommer att fatta beslut inom kort.
- Det lutar åt åtal för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen, säger Jim Halvarsson.
Hundpensionatets ägare vill inte kännas vid händelsen.

Sylvia Hopen

Kompakt tystnad som svar från SBK !

 Flera rasklubbar och privatpersoner har tillskrivit SBK,s Tävlingssektor, med anledning av hanterandet av deltagare för IPO-VM 2004, men ingen har fått svar.

Den nonchalans som SBK,s Tävlingssektor bemöter sina medlemmar med är allt igenom oacceptabel. Ett fullkomligt maktmissbruk som Förbundsstyrelsen kunnat tillrättalägga genom en snabb översyn av Tävlingssektorn.

Många uttrycker en stark vrede och ett stort förakt, blandat med hopplöshet över att inget kan göras.  

Kravet är helt klart, att Göran Wessman och Anders Ekholm avsätts omgående och att deras efterträdare tas ut efter såväl kompetens med regelverk som med förmåga att på ett opartiskt sätt hantera uttagningsfrågor. D.v.s. finns ev. kopplingar till rasklubbar måste ett neutralt agerande prioriteras.

Det är oacceptabelt att SBK överlämnar ansvaret till rasklubbars företrädare, att ta ut deltagare som skall representera vårt land vid VM.

Enklast är egentligen att uttagningen sker efter samma strikta principer som till SM så slipper man ifrån alla problem. Att det inte skulle gå är bara krystade bortförklaringar av personer som ser en begränsning av sin position med möjlighet till att låta sitt personliga tyckande styra i bestämda riktningar.

KIA

= = = = = = = = = = = = = = = =

Sunne – ett perfekt SM

Bortsett från den vackra naturen, det perfekta området och en massa trevliga människor visade sig Sunne vara det optimala SM-konceptet. Massor av år har Bruks SM arrangerats ihop med Lydnad och Agility, vilket för bruksfolket inneburit kompromisser. Äntligen har så sunt förnuft tagit överhand och man har delat på arrangemangen. Anledningen var att det var svårt att hitta SM-arrangörer som klarade av ett ”helt mästerskap”, men vinsten för bruksfolket var odelat positivt.

• Ett överskådligt område.

• Inga köer.

• Otroliga tidsvinster då man inte behöver ta hänsyn till skotträdda hundar i samband med platsliggning, IPO-lydnad och skyddsarbetet.

• Samma med prisutdelningen. Så snabbt har den aldrig varit avklarad.

•  Och då IPO äntligen ställde upp med nästan fullt startfält, blev det inga hål i programmet. Det fanns aktiveter att kolla hela tiden.

För min del var programmet mer än njutbart. IPO-lydnaden fredag förmiddag, skyddet strax efter lunch och sedan var eftermiddagen till för lite glidande och social aktivitet.

Samma på Lördag. IPO-spår på förmiddagen, 3,5 timmar svenskskydd, som kom igång klockan 12, och prisutdelning mindre än en timma efter att sista hund var färdig. Inga förseningar.

Det hela avslutades med en tidsmässig avnjutbar prisutdelning och innan man visste ordet av var allt över. Sen var det bara att välja – åka hem i god tid eller stanna kvar och in i dimman.

Givetvis förde delandet av SM även med sig några negativa saker. För det första var det klart mindre deltagare, vilket med automatik innebar mindre publik. Jag vet inte hur kommersen med tillbehörsmarknaden gick, men då det var mindre antal stånd, hade dom som var där förmodligen skaplig omsättning.

Och finalen – paradgrenen skyddsarbetet – saknade några tusen personer i publik. Men dom som blev lidande var ju dom som inte var där. För oss övriga var det perfekt, ingen trängsel.

Det kommer väl en utvärdering vad det lider, men en sak är klar: Med hänsyn till vad jag hört om det ”andra” SM:et, så är bruksfolket dom klara vinnarna!

Lothar 

= = = = = = = = = = = = = = = =

SM-Sunne 2004

IPO och Svensk Skydd bjöd på allt från förstklassig underhållning, till rena  fiaskon !

IPO-skyddet

Tack och Lov, fanns det ekipage som visade upp ett väl genomarbetat skyddsprogram, med kraftfulla angrepp, låga kommandon, ordning och reda, samspelthet och framför allt trygghet och samarbetsglädje !!

Dessa ekipage är fina Förebilder för den här bruksgrenen. Varje klok hundförare begriper, att just ni har använt er av nya positiva träningsmetoder, något som också avspeglade sig i betygen.

Tyvärr fanns det också några hundar som genomgående var otrygga i bettet, olydiga och ”hariga”. Hundar som bet så uselt tunt att hela Sunne-Spa syntes mellan ärmen och käften, till Rottweiler hanen som kröp runt och inte vågade komma till sin förare utan föredrog att sätta sig hos domaren. Flera gånger !

Varje klok hundförare, vet att dom här ekipagen har en konflikt med sina hundar och att det finns brister i deras träningsmetoder. Ni kan sedan komma med vilka bortförklarningar ni vill och det är ju alltid enklast att skylla på figuranterna.

Ni som känner er träffade av min kritik, ta åter er för Ni tillför inte sporten någonting !

Svensk Skyddet

Hade inga lik i lasten med otrygga hundar, här såg man verkligen att hund och förare var ett !

Kvalitén var även här varierande men inte på grund av konflikter, utan på grund av olika ”stilarter”.

Tristast var hundar med usla 60-tals bevakningar, hundar som inte gick i med munkorgen utan med bogen, hundar som stötte på fladdrande armar istället för att placera stöten mitt i ryggen.

Men så fanns det också guldkorn, som stod för den stora underhållningen, speciellt några schäfertikar. Man kan sammanfatta dom bästa med superlativen: Intensiva bevakningar, Kraftfulla angrepp, Klockrena släppanden och framför allt samarbetsglädje !!!

Lär av varandra

Jag som har ett ben i varje läger, känner verkligen att dessa båda skyddsgrenar borde ha ett utbyte av varandra istället för att konkurrera.

Inom svensk skyddet är det rutinerade hundförare som tränar i väletablerade skyddsgrupper på Brukshundsklubben. Medan dom flesta IPO/BHP-hundarna kommer från ortsgrupper, oftast helt avsaknande av erfarenhet.

Skulle all skyddsträning ske på Brukshundklubben skulle vi garanterat få mycket bättre hundar i båda grupperna, utbyte av erfarenheter, skickligare hundförare och framför allt kunna hålla kontroll på träningen.

Kia