Det ligger i tiden…
På något sätt verkar det som om världen – åtminstone bitvis – blivit mer och mer civiliserad den senaste tiden. Jag vet när jag började inom hundsporten i slutet på -60 talet, så hade man en underlig uppfattning hur hundar fungerade. Ta momentet platsliggning t.ex. Det förklarades som att hundarna då befann sig i nåt sorts vakuum, utan begrepp varken om tid eller rum. Dom liksom bara låg där. Dom dängdes i backen och sedan skulle dom i princip inte vara medvetna om någonting tills dom blev uppkommenderade igen. Det var så man tränade och resonemanget var vedertaget. Likadant med den mentala medvetenheten. Hundar var djur som saknade förmåga att tänka. Jag vet själv att jag hade svårt att få till det. I och med att hundar drömde måste ju någon form av tankeverksamhet finnas, men när man frågade experterna inom SBK fick man till svar att det bara var reflexer.

Sedan dess har vi lärt oss att hundens mentala kapacitet är mycket mer komplicerad än så och med moderna dressyrmetoder tycker vi tidvis att våra hundar är riktigt smarta. T.o.m. kyrkan backar lite på att hundar saknar själ.

Allt detta resonemang går stick i stäv med hur stora delar av mänskligheten uppfattare vårt populäraste husdjur. Det finns länder och folkslag som medvetet misshandlar, förnedrar och plågar hundar på det grövsta.

Så i slutet på 90-talet började SBK arbeta på en policy för att förändra hundens status, dels i vårt medvetande, dels i samhället. Det kallades för dressyrpolicy och var en av de mest omdiskuterade dokument. Kanske inte så mycket för idens skull, utan för den flummiga skrivningen som lämnade utrymme för all sort tokig tolkning. Just den puckade skrivningen gjorde att jag själv var tveksam till policyn, även om jag uppfattade att det helt klart låg i tiden och att detta skulle gjorts långt tidigare. Efter några år skrevs policyn om samtidigt som man utökade med en ”bruksanvisning” för att få bort dom värsta missuppfattningar. Den genomgående skrivningen var i vart fall att det var förbjudet med el och stackel och att det även på annat sätt var förbjudet att tillfoga hunden grov smärta.

Denna policyn är numer vedertagen och praktiseras av en stor majoritet av SBK:s medlemmar.

Men, det finns ett stort men! Då vi p.g.a. öppna gränser börjat jämföra oss resultatmässigt med andra länder där bl.a. stackel och elektronsikt high-tec är högsta mode, går funderingarna i banor om man verkligen kan komma lika långt dressyrmässigt utan dessa redskap. Och det är i det läget resonemanget med dressypolicyn skiter sig. Har vi en policy som förbjuder stackel och el kan vi inte lägga diskussionerna på den nivån om det går att nå lika bra resultat med eller utan dessa redskap. Stackel och el är förbjuda, därmed basta! Tycker man att det finns dressyrmässiga inskränkningar utan dessa redskap, så skall man argumentera för detta och anfäkta den delen av dressyrpolicyn. Man argumenterar helt enkelt på den nivån att man tycker att Sverige tappar mark internationellt och att man av den anledningen vill förändra policyn. Man kan alltså inte acceptera policyn samtidig som man tycker ”det gäller inte mig för jag är så himla duktig och jag behöver det för att kunna hävda mig internationellt”.

Nu är det så att det legala våldet begränsas mer och mer. Jag vet när det blev förbjudet att aga barn. Vilket liv. Nu skulle aldrig någon komma på iden att gå tillbaka till det. Men det är klart, i sydligare länder är det fortfarande helt OK att spöa upp sina ungar på öppen gata och jämför man resultatet på den senaste Pisarapporten, kan man konstatera att franska skolbarn är smartare än svenska. Så vi kanske ligger helt fel…våld kanske är OK för att öka inlärningsförmågan?

Så alla ni som i lönndom använder eller förordar förbjudna redskap. Kryp fram ur hålorna, skriv motioner och argumentera, kanske har vi andra SBK:are något att lära…

Lothar Marunga

Dispensansökan om el-halsband hade redan lämnats in när Christer Lööf bedyrade att Polisen tar avstånd från sådana träningsmetoder !

Det kastar snabbt. Efter Skyddsymposiet den 4 dec skrev jag bl.a. 

”Christer Lööf fick ta ställning till bildmaterial där en polis tränade sin hund med stackel och förklarade att stackel i motsats till el inte är förbjudet enligt jordbruksverket, men att man även inom Polisen tar avstånd från sådana träningsmetoder”.

Vad ingen då visste om, var att dispensansökan om el-halsband redan lämnats in, så vad man kan säga om Christer Lööf är att om han inte var slarvig med sanningen, så teg han i varje fall om faktiska förhållanden.

Ansökan lämnades in med följande motivering:

”-Ibland är inte normalt vedertagna dressyrmetoder tillräckliga, säger Christer Lööf, vid rikskriminalens hundenhet, till Dagens Nyheter.
  - För att återvinna ledarskapet över hunden är utnyttjande av el-halsband en framkomlig väg. Annars riskerar hunden avlivning.
  Han uppger att dispensansökan gäller ett begränsat antal poliser som alla genomgått polishundtjänstens högsta utbildning.
  Rikskriminalen tycker att hundarna helt enkelt är för dåliga på att lyda.
  -Vi har i dag svårt att rekrytera hundar och vi vill behålla de vi har så långt det är möjligt, säger Christer Lööf.”

Och då förstår man att det finns ett kompetensglapp inom polisens hundutbildningsverksamhet. Dom hundarna det i första hand är frågan om är hundarna i Värmland (ett stort mörker?), men dispensen är sökt för hela landet.
 

Egentligen är det underligt att när man kan träna hund på arbetstid och har tillgång till obegränsad kompetens i sin omedelbara  närhet, sådana problem överhuvudtaget uppstår.

I motiveringen till dispensansökan talas det inte om nyrekryterade hundar, utan det gäller ”vi har idag svårt att rekrytera hundar och vi vill behålla de vi har så långt det är möjligt”. Det innebär att det är stamhundar som varit hos polisen en längre tid och som plötsligt har för dålig lydnad om man inte får använda el. Då frågar man sig givetvis hur mycket stryk dom hundarna fått hittills, för dålig lydnad kommer ju inte från en dag till en annan. Eller är det så att man accepterat dålig lydnad och plötsligt kommit på att det måste vi göra något åt. För att citera ”För att återvinna ledarskapet över hunden är nyttjande av el-halsband en framkomlig väg…”

Varje person som sysslar med hunddressyr måste ju inse det horribla i detta påstående, så bespara mig en detaljerad förklaring hur det fungerar. Ett litet tips har jag däremot; Man bygger inte upp sitt ledarskap över en hund i exempelvis momentet släppande, utan det ledarskapet skall vara avklarat innan man tränar släppande. Samma med vanlig lydnad. Man tränar inte ledarskap i lydnad, utan det tränar man i vardagssituationer. Något som varje SBK instruktör känner till. Men kan det vara så illa att det inte finns vardagssituationer för många polishundar och då gäller att på betalad lydnads- och skyddsträningen ta igen dom ledarbitar man inte orkar ta itu med i vardagen?? Och när inte detta fungerar så lägger vi på lite el? Gratulerar till den filosofin.

Nu drar väl många poliser efter andan och tänker att den dåren vet inte vad det handlar om när en mentalstark högkapacitetshund  skall hanteras.  Men tyvärr är det så, dels är jag insatt i problematiken, dels har jag själv suttit i den sitsen. Men efter allt grubblande har jag trots allt inte kommit på hur el skulle kunna vara en seriös lösning. Men det är klart, gäller det bara att knäcka hundarna så är det väl OK.

Lothar Marunga

 Trots att SBK,s dressyrpolicy finns och att Elhalsbandet är förbjudet att använda sedan 1 juli 2003 finns det massor av okunniga, lättimponerade och rent av dumma hundägare som tror att det är lösningen på deras lydnadsproblem.

Stackel såldes helt öppet på SM

Det är förvånande att SM-arrangörerna inte tar en titt på vad som säljs i de olika stånden, helt öppet fanns det stackel att köpa med extra långa taggar på 3,9 cm.

I och med att det säljs helt öppet tror många att det är helt OK att använda, särskilt när du kan läsa att ” Stackel används främst av yrkesfolk” och att ” Ett stackel skall sitta tajt för att ge full effekt”. Inget om att det är otillåtet enligt Jordbruksverkets normgivande regler för hundhållning.

Elhalsbanden finns också, men lite mer undangömda och demonstreras endast för ”speciellt inbjudna”. Säljmotiven är många, ”Du når hunden på långt avstånd utan koppel” och att ”Hunden uppfattar inte att det är du som utsätter den för smärtan” att ”Elhalsbandet är det säkraste och är det mest humana träningsredskapet du kan använda!” inte ett ord om att det i lag är förbjudet att använda !

Trots alla förbud om användning av dessa halsband på hund, är det inte förbjudet att saluföra artiklarna. Därför borde både SBK och SKK gå ut med klara direktiv om att dessa inte får finnas till försäljning vare sig på utställningar eller bruksprov !!!.

Lite beklämmande

Är det när man sedan kan läsa i SKK - CS nr 5/2003 protokoll

Att Lennart Hindefors rapporterade från IPO-VM i Belgien ”Att man där tyvärr åter igen såg att stackel såldes helt öppet”.

Lennart Hindefors föreslog att man ska föra upp diskussionen om förekomsten av stackel på ett högre plan för att deklarera att Sverige inte accepterar denna form av dressyrmetod.

CS beslutade i enlighet med Lennart Hindefors förslag.

Man kanske skall städa framför den egna dörren, innan man ger sig ut i Europa och agerar Bror Duktig !

Så Välkommen SBK och SKK till VERKLIGHETEN och kliv gärna ner på ”Gräsrotsnivå” och agera först på hemmaplan.

 Kia