Brukswebben

Yttrandefrihetsgrundlagen fastställer att alla har rätt att fritt utrycka sig och att det är en grundläggande demokratiskt rättighet att göra sin röst hörd, anonymt eller inte, i olika medier.

Fri åsiktsbildning förutsätter yttrandefrihet och informationsfrihet för medborgarna, dvs att alla har en möjlighet att göra sin röst hörd. Det är en av grundstenarna i en demokrati.

Kort sagt. Yttrandefrihetsgrundlagen står för
"Du får säga och tycka vad du vill, det är upp till dig".

Den rättigheten har Svenska Kennelklubben med sina underorganisationer och då Svenska Brukshundklubben fråntagit sina medlemmar med nedanstående grundregler.

Konsekvensen av grundregel 1.3 har blivit att medlemmar som ifrågasatt styrelsers handlande från SBK,s lokalklubbar upp till SBK,s Förbundsstyrelse bestraffats på olika sätt, med allt från utfrysning till avstängning på livstid! Beroende på vem det är.

De demokratiska rättigheterna som vi så stolt förespråkar att vi värnar om, har ersatts med sektliknade spelregler.

Någon kan ju tycka att det är frivilligt att vara medlem i SKK och SBK och visst är det så, men med deras monopolställning under FCI, på att näst intill ha ensamrätt på att anordna hundtävlingar och registrera hundar, så är det en form av tvångsanslutning, om man vill meritera sin hund till Brukschampion eller som uppfödare registrera sina valpar med stamtavla.

2007 fråntogs Stefan Björkman sina Centrala Uppdrag av SBK,s FS utan att höras. Orsaken var att han lotsade sin vän Anna Karin Nilsson (som ställt SBK inför skranket), genom Stockholm till Södertörns tingsrätt. Under förhandlingarna uppfattade Björkman att parterna verkade oense om två datum varpå han gjorde ett tillrättaläggande av dessa. Det är denna datumkorrigering som fick Förbundsstyrelsen och SBK,s Generalsekreterare Peter Rimsby att tycka att Björkman agerat illojalt och avsätter honom.

SBK,s FS dömer Stefan Björkman utan att han hörts och går helt på GS Peter Rimsbys version. Klicka här och läs Thormans brev

2008 Beslöts Kinds BK att IPO-gruppen ledd av Fredrik Bjurklint inte fick träna på klubben längre, med motiveringen enkelt sammanfattad till, att IPO-gruppen inte var accepterad av övriga medlemmar. Den mobbing som IPO-gruppen och främst Fredrik Bjurklint utsatts för av Kind BK,s Styrelse vägrade Lothar Marunga acceptera och stenen var i rullning. När Kind BK,s styrelse inte kunde komma åt Marunga för vad han skrev på Brukswebben letade man fram två medlemmar som han ca två år tidigare uttalat sig nedlåtande om och med deras vittnesmål avstängdes han enligt grundregel 1.3 av SKK med tävlingsförbund under 1 år och av auktoriserades som funktionär av SBK på livstid!

Vad SKK och SBK inte stödjer, är att yttrandefriheten tillhör tillsammans med bl.a. åsiktsfriheten de grundläggande fri- och rättigheterna i ett demokratiskt samhälle.

2010 Ett nytt fall är anmält till SBK med hänvisning till samma paragraf grundregel 1.3, där en medlem på SBK, Stockholms Avd. anmälts av sin styrelse. Där det visar sig än en gång att en styrelse inte kan reda ut problemen på sin egen klubb.

Problemet finns över hela landet, sedan medlemmar som egentligen inte kan verksamheten tagit plats i styrelserna och som mer profilerar sig där för sig egen del.

Teoretikerna tar över klubbarna och arbetar ut policydokument för verksamheten som dom inte har någon praktisk erfarenhet av, samtidigt som appellplanen visserligen är välklippt men står tom och gapar.

Det finns all anledning att följa det senast fallet, där anmälan med sina bilagor består av över 400 sidor, så jag återkommer, då möjligheten att uttrycka sin åsikt och bilda opinion i allehanda frågor fortfarande finns via Brukswebben!

Vad göms i den ekonomiska redovisningen?
Årsredovisningen med tillhörande revisionsrapport har till uppgift att ge medlemmarna rimlig insyn i hur föreningen förvaltas. Handlingarna borde därför vara så öppna och självförklarande så att åtminstone en majoritet har möjlighet att förstå dess innehåll. Efter att ha tagit del av årets kongresshandlingar kan bara konstateras att öppenhet inte är en ledstjärna. Snarare infinner sig en fadd känsla av att allt inte verkar stå rätt till: Frågorna är fler än svaren. Men, eftersom kongressen oftast går på Förbundsstyrelsens linje är det väl inga större förhoppningar om att få några klarlägganden den vägen.

Och, i revisionsrapporten?
Det är visserligen glädjande att återigen få en ren revisionsrapport, men studerar man SBK:s resultat- och balansräkning kan man undra hur det är möjligt att revisionsrapporten inte innehåller minsta lilla indikation på ohälsa. Tvärt om, rapporten tycks andas business as usual.

Ett rimligt antagande är att majoriteten av kongressdelegaterna läser revisionsrapporten som förberedelse för besluten rörande föreningens ekonomi. Eftersom denna rapport ”… tillstyrker att föreningsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen för föreningen och för koncernen samt överför vinsten, kronor 3 270 188, i ny räkning i föreningen.” så är väl allt rimligen gott och väl. Över tre miljoner i vinst ger ju inte någon anledning till oro, så punkten om ekonomi kommer raskt att avhandlas och klubbas utan fördjupning. Stor risk alltså att än en gång missa alla de alarmklockor som ringer.

Sanningen är att SBK gör miljonförluster.
Förlusten för 2009 är 1 227 029. Det är en rund miljon sämre än budget. Ett mått på styrelsens förvaltning, som hade varit ärligare att redovisa än den samlade vinsten sedan tidernas begynnelse. Revisionsrapporten omfattar förvaltningen för 2009. Vad tidigare styrelser åstadkommit borde inte vara ett mått på den nuvarande ledningens förmåga.

Det är visserligen inte formellt fel att uttrycka sig som gjorts i revisionsrapporten, men varför lyfts det inte upp till ytan att vi har problem? Den redovisning som FS publicerat innehåller många konstigheter som med en öppnare attityd kanske kunde skapa förståelse i stället för att öppna för kritik och allehanda konspirationsteorier.

Några frågor, som medlemmarna borde få klarhet i:
Lämnade aktieägartillskott (Not 7)
Finns verkligen återbetalningskapacitet motsvarande 5 489 000:- kr i Brukhundservice Sverige AB? Hur länge orkar vi hålla förlustbringaren under armarna? Vad händer när vi inte längre klarar det?

Jag kan förstå nyttan av ett ”servicebolag”, men någonstans under resans gång måste det ha spårat ur. Har vi verkligen större nytta av bolaget än värdet av det aktieägartillskott som satts in? Ursprungligen (1992) sades det visst att det var ett fiffigt – och lagligt - sätt att hantera att SBK inte fick dra av momsen. Och, under de tio första åren verkade antagandet stämma. Bolaget sköttes som förväntat och lämnade nollresultat. Under bolagets andra hälft av sitt nu snart 20-åriga liv har något riktigt dramatiskt inträffat: De samlade förlusterna, som alltså SBK tvingats ersätta ur sin egen kassa, snuddar vid 5,5 milj kr. Den moms man räddat under motsvarande period verkar vara c:a 900 000:- enligt utdrag från skattemyndigheten. Hjälp mig någon som förstår! Ska man tolka detta som att SBK betalar sex kronor för en enkrona om man går dit och växlar?

Som om inte det minst sagt tvivelaktiga värdet av aktieägartillskottet vore nog: SBK har också en regelrätt fordran på Brukshundservice på 1 693 589:- kr. Och innehar därutöver ett aktiekapital på 100 000:- kr samt lämnade borgensåtaganden motsvarande 250 000:- kr. Sammantaget alltså ytterligare en osäker summa pengar på en god bit över två miljoner kronor.

När vi inte längre orkar pytsa in pengar i Brukshundservice – med nuvarande takt på kapitalutflöde inom cirka två år (Se graf på annat ställe!) – har vi förmodligen ödat cirka tio miljoner kronor på denna satsning!

För att ge litet proportion: Dagens läckage på c:a 7,5 milj kronor motsvarar 30 000 medlemsavgifter på dåtidens nivå. (250:- kr) Ursäkta franskan, men vad fan är det som hänt och fortfarande händer?

Nästa fråga, värd nästan 5 miljoner:
Hur kan man lämna posten övriga skulder, 4 806 016:- kr, okommenterad? (Not fyra, motsvarande bara 2 promille av detta stora belopp, tillåts uppta en tredjedels sida.) Är det så att de omdiskuterade försvarsmaktspengarna till större eller mindre del återfinns här? Är det här ett sätt att dölja för medlemmarna hur mycket SBK tvingats hosta upp för att återställa den obalans som uppmärksammats på regeringsnivå?

I SBKs Revisionsberättelsen daterad 2010-03-31 för verksamhetsår 2009 kan man läsa att styrelsens ledamöter beviljats ansvarsfrihet och att revisorerna tillstyrker att föreningsstämman fastställer resultaträkningen och balansräkningen för föreningen och för koncernen samt överför vinsten, kronor 3 270 188 i ny räkning i föreningen.

Det får ju många att tro att vinsten varit dryga 3 miljoner för 2009, så är inte fallet på något vis, utan läser man Resultaträkningen korrekt för koncernen är det på följande vis:

SBKs samlade vinst var 1 januari 2008     6 718 277 tusen
Förlusten under 2008 blev                      -2 215 724 tusen
Då återstår det av den samlade vinsten    4 502 553 tusen

SBKs samlade vinst var 1 januari 2009     4 502 553 tusen
Förlusten under 2009 blev                      -1 227 029 tusen
Då återstår det av den samlade vinsten    3 275 526 tusen

Det visar att SBKs förlust under de senaste 2 åren blivit
3 miljoner 442 tusen 753 kronor och inget annat.

ANMÄLDA till SKKs Disciplinnämnd
En Ledamot av SBKs förbundsstyrelse och ordförande i SBKs Sthlms distrikt (2009)
utreds nu av SKKs Disciplinnämnd, men stängs inte av under tiden.

Det är tydligen skillnad på folk och fä, för när de här ”högdjuren” blir anmälda så kan dom fortsätta att verka som ingenting hänt. Därtill kan man läsa i Valberedningens förslag att den anmälda ledamoten är föreslagen till att bli uppflyttad till verkställande utskottet och tidigare ordföranden i Stockholms distriktet är föreslagen som suppleant, att väljas in på Kongressen i maj !

Hur känns det???
Vet din kongressdelegat om detta?
Det är ju hon/han som lägger rösterna på kongressen. Vad dom har med sig hemifrån i bagaget är ju oftast bara en genensam suck på distriktsmötet där kongresshandlingarna gicks igenom. "Vi känner ju ingen av de nominerade, valberedningen vet nog vad den gör, vi går på deras linje".

Vad som ligger bakom anmälan vill jag inte gå in på här, utan det får utredningen visa.

Att en kommitté i SKK anmäler en ledamot av SBKs förbundsstyrelse måste vara helt unikt, jag vet inte att det skett tidigare och då har jag varit medlem sedan 1967.

§ 75 Skrivelser från medlemmar i lokal brukshundklubb.
Förelåg två skrivelser från medlemmar i en lokal brukshundklubb med anmälan om odemokratiskt uppträdande av distriktets ordförande och ledamot av förbundsstyrelsen.

§ 14 Skrivelse från SBK. Peter Rimsby lämnade rummet och närvarade inte under denna punkt. Ett antal medlemmar har tidigare till SKK/FK inkommit med en skrivelse med begäran om att FK skulle utreda ärendet och vidtaga åtgärder. Eftersom FK i normalfallet inte utreder ärenden som inkommit från lokalavdelning eller rasklubb inom specialklubb, översändes skrivelsen till SBK för handläggning. SBK har nu återsänt skrivelsen till SKK/FK med begäran om att FK tar ställning i ärendet. Efter genomgång av handlingarna i ärendet beslöt FK att anmäla de två berörda personerna till SKKs Disciplinnämnd.

Så STORT GRATTIS till er medlemmar som inte tillåter er att bli ”överkörda” och som gjort anmälningarna!

Än en gång är SBK i blåsväder när det gäller att sköta sina räkenskaper och dom tycks aldrig lära sig. Nu gäller det de pengar som Försvaret bidrar med varje år. Vid en granskning, som gjorts inom SBK för Försvarets räkning visar det sig att tydligheten i redovisningen lämnar mycket i övrigt att önska. Man har blandat päron och äpplen och struntat i att särredovisa Försvarsmedlen. Det skulle inte förvåna mig om Rimsby och Thorman blir kallade till Försvarsmaktens högkvarter för att förhöras.

Hur i hela friden kan man missköta sin främsta mjölkko på det viset? Det minsta Försvaret kan begära är väl att få en korrekt redovisning då dom inte ens kan få tillräckligt med hundar utbildade.

Det är en skam för oss gamla SBK:are att vi skall hängas ut där, för att vi har ”Pelle-Jönsar” i ledningen.

Jag intresserar mig som vanligt för skyddet och där fanns det både buuuu och bääää.
Att arrangören lägger IPO skyddet en söndagsmorgon kl 07,00 är helt oacceptabelt !

Det skall gå på lördag eftermiddag så att det får den publik den förtjänar och inte består av bara närmst sörjande som stiger upp oavsett tidpunkt.

För att börja med årets IPO-hundar så bestod dom av mycket varierande kvalitet, men tyvärr hade dom en gemensam nämnare, att nästan alla hundar saknade arbetsglädje i lydnaden. Den enda hunden som tyckte att det var kul att få gå lydnad med sin förare var Dobfancier's Ruzka med sin förare Laine Löfman.

Tyvärr fanns det hundar som såg riktigt stukade ut och det gör att sporten inte går framåt och får bättre rykte.

När det gäller skyddsarbetet var det lika illa, de flesta hundarna visade osäkerhet, vilket avspeglade sig i betten, drifterna verkade bitvis vara bortdresserade.

Lite kul var det att lyssna på de norrländska veteraner från Svensk skyddslägret som satt bredvid oss och hur de ser på IPO, naturligtvis med glimten i ögat.

- Men titt, hunden springer runt tälten och titter in, å undrar ”Vars ä han”? ”Vars ä han”? ”Vars ä han lilla Hiawatha”?

- Joho, dä stå han, me hjortskinnsbyxa å skjorta på i sista tälte, sicken luring, de he va avansert.

IPO kommer väl upp till deras trakter vad det lider, även om dom nu raljerar lite över sporten.

Svensk skyddet bjöd på lite bättre underhållning än vad IPO gjort. Deras lydnad bestod av mestadels mycket arbetsvilliga och glada hundar. Där var det tyvärr domarna som inte var med i matchen utan dömde väldigt olika. Samma sak i skyddet, vilket gjorde att Sverker Lindblad med Lindjax Buttrix borde slutat på en tredje plats i stället för som nu komma på en 5:e plats. Domarna gav honom 10 – 6 på båda transporterna som absolut var 10-mässiga. Reino Oskarson uppskattade det rent tjänstemässiga med att ha en hund som stödjer upp på förarens ben, vilket också gör att hunden har en fast position och kan bevaka figuranten 100-procentigt! Birger Andersson drog förmodligen till 6 för att hunden stödde upp mot benet och så blir det när domare har begränsade kunskaper i hur det är att föra fram en skyddshund!

För övrigt var det mycket lama och puttenuttiga hundar som kvalificerat sig. Av 15 deltagare var det endast ett fåtal som hade ett rejält skyddsarbete. Naturligtvis undrar man vad som har hänt med bedömningen i svensk skyddet när sådana hundar kommer fram.

Några hundar fanns det med tyngd i och det var naturligtvis vinnaren Waagendorfs Mister Gere med Magnus Johansson som presterade sitt bästa SM-skydd någonsin, helt utan konkurrens. Stort Grattis !

Rejäla hundar var också Ullhedens Harry med Ralf Andersson, Blackneck´s A´Best med Frida Sundberg och Lindjax Buttrix med Sverker Lindblad.

Tack så jävla mycket TV4 för att ni tar oss tillbaka till...
60-talets Hundträning!

Det TV4 visar är gammal förlegad militärisk hundträning och som inte alls lämpar sig för att visas upp på TV år 2008.

Det här är inte hur svensk hundträning skall presenteras, vi är en av världens främsta nationer på att utbilda hundar och dit har vi nått med att utveckla positiva träningsmetoder.

Ansvariga borde anmälas för att stimulera oerfarna hundägare till djurmisshandel !

Vi kan ALDRIG sitta stillatigande och acceptera TV-program om problemhundar, där producenterna tror, att svenska folket vill se våld mot hundar. Nej, protestera till TV4 så att skiten läggs ner!

Det finns inga genvägar eller mirakellösningar som kan bygga upp en bra och trygg relation på 5-8 timmar mellan hund och ägare/förare, det kan ta månader, då varaktiga förändringar tar tid. Det behövs också hjälp av erfarna hundägare, några som kan följa ekipaget på nära håll. Helt klart är att de flesta problem går att lösa och på landets 290 Brukshundklubbar finns det erfaret folk som kan hjälpa till.

TV4:as Hundcoach kan knappast valts ut till programmet för sina kunskaper i hundträning eller för sin förmåga till att vägleda vilsna hundägare med problem, utan det har nog gjorts mera på dennes yttre attribut och väloljade munläder. TV4 vill såklart ha någon som sticker ut och skapar debatt, för att få så många tittare som möjligt.

En coach/instruktör främsta uppgift är att vägleda och stötta, inte ta över. Visst kan instruktören få visa hur det skall gå till, men då ska ägaren vara med, för att minuten efter själv få praktisera det i överinseende av instruktören, så att det blir rätt. Det gäller att förklara/diskutera på en nivå som hundägaren förstår, då kommer också resultatet att få en hållbar effekt. Med sådan ”coachning” blir det roligt både för hund och förare att lära in nya moment/trix.

Orsakerna kan var många till att vilja agera hundexpert i TV, men Hundcoachen borde haft den goda smaken att tacka nej, istället för som nu placera Sverige som ett ”Hund U-land” på kartan, särskilt med tanke på alla de Elithundsförare som finns runt om i landet och som kan så ofantligt mycket mera och som vore bättre skickade. Dom vet att ”Tålamod är det enda mod en bra hundförare behöver”. Därtill att Hundcoachens måtto, som är att: ”Nu jävlar skall hunden bli imponerad av mig”... endast resulterar i att Våld föder Våld.

Vad gör nu SBK?
Enligt rykten har 3000 hundägare hört av sig till TV4 och vill ha hjälp. Här har ni er gyllene chans att värva medlemmar till alla lokalklubbarna som finns runt om i landet.

*******************************************
fortsätt och läs rubrikerna neråt

Kritiken mot §13 Skiljeklausul i SBK:s förslag till nya stadgar verkar ha tagit skruv. Så till den grad att till och med SKK (vars typstadga förslaget bygger på) dragit öronen åt sig och är beredda att tänka om även vad gäller de egna stadgarna. Detta enligt protokoll fört vid sammanträde med Svenska Kennelklubbens Föreningskommitté (FK) onsdagen den 5 mars 2008 i vilket står att läsa (§8) att FK ställer sig tveksamt till om paragrafen skall vara kvar i SKK stadgar och typstadgar. Man ska därför ta kontakt med jurist för att få synpunkter på ett eventuellt borttagande av paragrafen Skiljeklausul i SKK-organisationens stadgar.

Efter att ha tagit del av remissvaren avseende förslag till ny grundstadga känns det återigen angeläget att påpeka de stora brister i relationen till föreningens medlemmar som där avspeglas. Det är §13 Skiljeklausul som tydligen i kraft av sin komplexitet helt fallit utanför bedömning i inkomna remissvar. Vi har varnat för denna paragraf och vill här stryka under denna varning med nedanstående citat.

Som svar på SBK:s förfrågan lämnar Advokaterna Arnstedt Holmberg Wiberg i brev daterat den 20 november 2007 följande synpunkter på den hårt kritiserade §13.

”Ang skiljeklausulen så finns det initialt anledning påpeka att ett skiljeförfarande enligt lag om skiljemän (3 skiljemän) normalt sett är mycket dyrbart. Enskild medlem med begränsade ekonomiska resurser skulle kunna i allmän domstol åberopa 36 § avtalslagen och hävda att skiljeklausulen skall jämkas bort eftersom den är oskälig mot enskild medlem.”

” Om det finns beslut som fattas av klubben, vilka enligt lag eller förordning skall prövas på visst sätt, så kan inte klubben ta bort den angivna rätten och det angivna sättet för medlem att få den saken prövad enligt lag eller förordning. Sådan lag eller förordning är tvingande.”

Talan i tvist där Brukshundklubben är part får inte väckas vid allmän domstol. Sådan tvist ska avgöras av tre skiljemän enligt lagen om skiljemän, utom i de fall då dessa stadgar, Svenska Kennelklubbens stadgar eller bestämmelser utfärdade med stöd av dessa, föreskriver annat.

Skiljeförfarandet ska äga rum i Stockholm. Med tvist förstås också sådan överprövning av beslut som, enligt gällande rätt, kan göras av allmän domstol.

PO Sundelin

har lämnat ifrån sig ett dokument där man belyser/har förslag för en ändring av etikreglerna inom SBK.

På det hela en ganska kompetent uppställning, det är alltid svårt att täcka in allt i skrift, men det märks att man inte helt kunna greppa materialet. Ungefär som att göra ett hus inbrottssäkert. Det räcker inte med att montera ett större lås på ytterdörren, vill man bryta sig in kan man alltid hitta andra vägar.

Man bekymrar sig om funktionärers släkt/vänskapsrelationer på ett sätt att man måste fråga sig om AG Etik egentligen vet hur verksamheten fungerar på lokal nivå. Samtidigt blundar man för att bakdörrem på huset med det stora låset står vidöppen.

I slutet på 70-talet infördes regeln med omlottning av spåren. Motivet var att spårläggaren inte skulle veta vem som får hans spår. Och det låter nog så seriöst…på den tiden fanns inte mobiltelefonen.

På uppletande infördes nån´ flummig praxis att om man stod som publik fick man inte lämna för då kunde man tala om för sin kompis var föremålen låg – då var mobilen i sin linda.

Sökfiguranten skall vara bara inte orda om. Finns hur många möjligheter som helst att tumma på etiken. En kompis kan exempelvis gå med på stigen och sedan tala om hur/var figgarna ligger.

Så praktiskt att ha en kompis/sambo som står på plan när hunden ligger plats..

Vad jag vill komma fram till är att man inte kan kringgärda något på framsidan och låta det vara vidöppet bak. Det finns alltför många variabler att räkna med. Tror man att man kan skriva ett etikpaket beror det på att man saknar kunskap om vad det egentligen handlar om. Etik är etik. Det betyder olika saker för olika människor och tyvärr är det inget man kan ändra på. Och absolut inte med ett ordbajeri där man i princip försöker täcka en fotbollsplan med en presenning på 10 gånger 10 meter.

Etik är tydligen inte alltid etik. Vad är nedanstående för flumresonemang? Varför gäller andra regler för IPO?

Här är AG-Etiks förslag:

Personrelaterade - regler

- funktionärens ”partner” oavsett form (äktenskap, registrerat partnerskap etc) och boendeförhållanden (sambo, särbo etc)

För IPO gäller dock enligt regeltexten att figurant ur samma hushåll som någon av förarna kan sättas in vid alla arrangemang.

Givetvis skall all bruks/tävlingsverksamhet inom SBK lyda under samma etikbegrepp.

Texten ovan är ungefär som ”…ja, du vet att i Sverige har vi hastighetsbegränsning, men den gäller bara Saab och Volvo. Har du Merca eller BMW så gäller fri fart..”

Lothar Marunga

Att AG Etik siktar på stjärnorna och skjuter sig i foten framgår med stor tydlighet.

Här är AG-Etiks förslag:

Personrelaterade - regler

- funktionärens ”partner” oavsett form (äktenskap, registrerat partnerskap etc) och boendeförhållanden (sambo, särbo etc)

Detta kräver en kraftig förklaring: Hur är det med spårläggare? Om man exempelvis har 20 elitspår så skall AG Etiks text gälla? Faktum är att man många gånger skyller på bristande marker när man bara tar ett reducerat antal spår. Det verkliga problemet är bristande spårläggare. Att då tillämpa AG Etiks text lägger än större börda på arrangören.

Man skall alltså vänta till deltagarlistan är klar innan man kan börja rekrytera spårfunktionärer?

Och så blir resonemanget att ”Kalle kan vara spårläggare men då får vi inte ta in reserver för de första 2 på reservlistan är han släkt med”

Lever AG Etik på en annan planet? Hur kan det annars komma sig att man inte känner till problematiken med att anordna bruksprov.

Det är upprörande att vi som lägger tid och energi på tävlingsverksamheten och försöker få den att gå runt utan alltför stora ekonomiska uppoffringar för klubben skall utsättas för denna form av översitteri.

Givetvis skall vi arbeta efter etiska regler, men formulera dessa på ett verklighetsförankrat sätt. Det skall inte vara godtyckliga tolkningar som nu, där man efter eget gottfinnande kan stämpla ut tävlande och funktionärer.

Och för att slippa rättfärdiga sig inför domstol inför man paragraf 13 så att man slipper stå till svars. Bra tänkt, SBK!

Rapport från AG-Etik

Inledning

Det finns inom SBK ett behov av nya etiska regler och riktlinjer och dessa måste omfatta alla funktionärskategorier. Etiska spörsmål diskuteras för närvarande inom organisationen vilket är positivt. Eventuella förväntningar på ett regelverk där allt regleras i detalj och inget överlämnas till det egna omdömet kommer dock aldrig att uppfyllas, det ligger i etikens natur. Det uttrycks ibland farhågor för att regler skulle fungera så att allt som inte är direkt förbjudet där är tillåtet och att funktionären inte behöver använda sitt eget omdöme. Tyvärr kan en liten krets av personer agera så men frågan är hur de då hade gjort utan några regler alls?

SKK:s etiska regler (häftet ”Anvisningar för exteriördomare samt domaretiska regler”) är förstås inriktade på utställningsdomare (och i någon mån andra funktionärer vid utställning). Deras användbarhet vid SBK:s typer av prov (bortsett från utställningar) är klart begränsad.

SBK:s etiska regler (t ex Organisationspärmen 3.8 a, Tävlingspärmen 13.7 a, ”Etiska regler för SBK”) baserar sig i hög grad på en gammal version av SKK:s regler och ger inte heller så mycket för SBK:s typer av prov.

Ambitionen hos AG-Etik har varit att ta fram ett grundpaket som kan gälla för alla SBK:s prov och tävlingar (undantaget utställningar där rimligen SKK:s regler ska gälla). Man kan sedan å ena sidan behöva komplettera med speciella anvisningar för vissa typer av prov, å andra sidan kanske ta bort en del regeltext som med fördel täcks in av grundpaketet. Den enskilda punkt som orsakat mest diskussion, och där kanske det aldrig kan uppnås likhet mellan olika provformer, är ett förbud mot att vara funktionär vid prov där hund av egen uppfödning deltar (se diskussion nedan).

Funktionärskategorier

Vilka olika funktionärer som tjänstgör varierar med typen av prov och kanske också mellan olika prov av samma typ. En distinktion kan göras mellan de funktionärer som har någon form av auktorisation etc och de övriga. De auktoriserade funktionärerna har så gott som alltid en funktion där de kan påverka hunds resultat. Den särskilda rapporteringsskyldigheten angående oacceptabelt beteende hos hund som SKK ålägger funktionärer måste också, enligt de exempel som ges, vid SBK:s typer av prov anses gälla de auktoriserade funktionärerna. De kan också förväntas ha en mera ingående kännedom om SBK:s etiska regler och riktlinjer än funktionärer som kanske är nya inom organisationen och inte tidigare engagerats vid prov. De kan alltså behöva upplysa de biträdande funktionärer som engageras om etiska regler och riktlinjer.

De regler som finns är som nämnts i hög grad inriktade på domare. Etiska regler och riktlinjer är dock intressanta för betydligt fler kategorier av funktionärer. Att en domare blir tvungen att fatta beslut där objektiviteten kan ifrågasättas är de flesta medvetna om. Men det kan också handla om att en funktionär (tävlingsledare, domare etc) måste ta ställning till hur hundarna ska prövas. Valfriheten kan vara mer eller mindre stor beroende på provform. En funktionär kan också förväntas ha tillgång till ”inside information” som kan delges tävlande eller användas för egen vinning.

Funktionärs uppträdande vid och utanför prov

I den regeltext som SKK lagt in i alla regelpaket nämns skyldighet för deltagare att uppträda på ett korrekt sätt gentemot funktionärer och andra deltagare. Detta krav gäller givetvis i minst lika hög grad för funktionärer. Att uppträda på ett korrekt sätt innebär exempelvis att inte komma med nedsättande omdömen. En saklig kritik av vad som inträffar vid prov måste dock få förekomma, tidpunkten för den måste förstås väljas så att den inte inverkar menligt på provarrangemangen.

Auktoriserade funktionärer har av naturliga skäl ofta status som auktoriteter och deras synpunkter kan väga tungt även då de inte är i tjänst utan bara är åskådare vid prov. Ofta är det dock så att tjänstgörande funktionärer har en mycket bättre möjlighet att se och inte minst höra vad som sker vid provet. Speciellt domare råkar ofta ut för att på hörsägen förväntas ta ställning till olika situationer. Det är då viktigt att klargöra att man möjligen kan diskutera en viss situation i princip men inte vad som påstås ha hänt vid ett visst prov. Ofta går nämligen meningarna isär även bland de närvarande vid provet, beroende på olika synvinkel såväl bildligt som bokstavligt. En deltagares skildring av vad som skett måste alltid betraktas som en partsinlaga. De tjänstgörande funktionärerna har också ofta att mycket snabbt ta ställning till de situationer som uppkommer.

En tjänstgörande funktionär kan ha flera skäl att hålla en viss distans till deltagarna vid provet. Dels kan ett alltför nära umgänge med vissa deltagare göra att funktionärens objektivitet ifrågasätts, dels kan fokuseringen på uppgiften som funktionär också kräva en viss distans.

Jävssituationer

Med jävssituation avses här främst att funktionären har en sådan relation till deltagande hund och/eller förare att det framstår som mindre lämpligt att tjänstgöra vid provet i fråga. Det intressanta är alltså inte funktionärens tilltro till sin egen förmåga att uppträda objektivt i alla de situationer som kan uppkomma. Det räcker inte med en korrekt behandling utan den ska också för en utomstående betraktare framstå som korrekt. Det framförs ibland att det inte är någon fördel för det deltagande ekipaget med en nära relation till t ex domaren på så vis att bedömningen inte blir ”snällare” utan tvärtom hårdare. Detta är inte heller tillfredsställande då alla ekipage ska behandlas lika och måste snarast ses som en indikation på att något är fel.

Nedan beskrivs ett antal relationer där ett direkt förbud föreligger. De kan också ses som en beskrivning av ”nivån” på relationen och användas vid ett personligt ställningstagande även vid andra typer av relationer.

Det ideala fallet vore förstås funktionärer utan någon som helst koppling till eller kännedom om de deltagande hundarna och förarna. Detta är dock en helt utopisk situation och det måste också ses som en styrka för organisationen med funktionärer som är aktiva även som tävlande etc.

De fall som angetts som regler omfattar en direkt koppling (utan mellanled) mellan funktionären och hund och/eller förare. Denna koppling kan vara oupplöslig (t ex barn-förälderrelation, uppfödare till hund) eller av mera temporär natur (t ex att funktionären tävlat med hunden). I den senare kategorin är det rimligt med en ”karenstid” om sex månader efter vilken man inte nödvändigtvis måste ta hänsyn till relationen.

Hundrelaterade - regler

För agility och lydnadsklass tillkommer enligt regeltexten att domare inte får döma hund som under de senaste sex månaderna före provet ägts, tränats eller tävlats av person i domarens hushåll.

För IPO tillkommer enligt regeltexten att domaren inte får döma hund som någon från hans hushåll äger, är i besittning av eller har i sin vård.

För MH/MT tillkommer enligt regeltexten att funktionär inte får tjänstgöra för i familjen ägd hund (MH) samt att hund som under de senaste sex månaderna ägts, trimmats, tränats, vårdats eller uppvisats av funktionär, inte får anmälas till mentaltest då ifrågavarande funktionär verkar.

Hundrelaterade - resonemang

En uppfödare måste anses ha en direkt relation till hundar av sin egen uppfödning. De resultat dessa hundar uppvisar är också kvitton på resultat av uppfödarens arbete. Det kommer att krävas en viss arbetsinsats och framförhållning av en uppfödare för att undvika att tjänstgöra som funktionär för sin egen uppfödning. Det kan möjligen anses vara en skillnad mellan de prov som SKK ser som ”kynologiskt” inriktade (bruksprov, MH/MT etc) där en uppfödare kan meritera sig för bruksavelspris etc och de renodlade tävlingarna (agility, lydnad etc).

Avkomma efter avelshund som funktionären innehar är ett snarlikt fall men med vissa skillnader. Relationen är betydligt svårare att ha kontroll på för funktionären och den är dessutom varken direkt eller oupplöslig.

Vid med * markerade punkter tillämpas en karenstid om sex månader. Begreppet ”tränat” kräver en speciell förklaring. Här avses en individuell träning mot någon form av ersättning. Det handlar alltså inte om deltagare i samma träningsgrupp etc.

Personrelaterade - regler

- funktionärens ”partner” oavsett form (äktenskap, registrerat partnerskap etc) och boendeförhållanden (sambo, särbo etc)

För IPO gäller dock enligt regeltexten att figurant ur samma hushåll som någon av förarna kan sättas in vid alla arrangemang.

Personrelaterade - resonemang

Det finns förstås gott om ytterligare relationer som kan göra det mindre lämpligt att tjänstgöra som funktionär. Släktrelationer kan vara mer eller mindre starka, vänskapsrelationer kan vara väl så starka som dem som angivits i reglerna ovan etc.

Övrigt - resonemang

Funktionären kan ha ett personligt intresse av resultaten vid provet även utan att ha någon speciell relation till deltagande förare eller hundar. Ett exempel är kvalificering till SM då man kommer att jämföra resultat vid ett antal prov.

”Inside information” etc - regler

I samtliga regelverk finns inskrivet en bestämmelse om att domare inte får tävla i någon klass på prov där domaren själv dömer.

Även om det för de flesta ses som självklart kan det finnas behov av en regel innebärande att man inte får vara både funktionär och tävlande vid samma prov.

För bruks och IPO gäller enligt regeltexten att förare/ägare till deltagande hund inte får tjänstgöra som funktionär inom den klass där hunden deltar.

”Inside information” etc - resonemang

Det finns goda skäl att hålla isär rollerna som funktionär och tävlande även för andra funktionärskategorier än domare. Ett sådant skäl är att övriga deltagare inte ska behöva fundera över var funktionärens fokus ligger: på funktionärsinsatsen eller på det egna tävlandet. Ett tyngre skäl är att en funktionär som samtidigt är deltagare vid provet kan misstänkas få tillgång till ”inside information” som ger otillbörliga fördelar gentemot övriga deltagare. Det handlar inte om funktionärens intention eller syn på sin egen förmåga att utnyttja informationen utan liksom vid jävssituationerna det lämpliga i förhållandet.

Det kan aldrig undvikas att vissa personer har mera kunskap om hur arrangemangen vid ett prov kan tänkas se ut. Det kan vara förare från arrangörsklubben eller personer som tjänstgjort vid tidigare prov på klubben. Det är dock en avgörande skillnad mellan att känna till ”hur det brukar vara” och att veta hur det kommer att vara vid den aktuella tävlingen. Reglerna förutsätter ofta att vissa förhållanden ska vara okända i förväg för de tävlande. Det kan handla om agilitybanans utseende, spårsträckningar, placeringar av sökfiguranter etc. De funktionärer som tjänstgör måste vara medvetna om sitt ansvar att hålla dessa förhållanden okända utanför den krets som måste känna till dem. Arrangörerna har ett stort ansvar för att, i de fall reglerna förutsätter att förarna inte ska vara medvetna om hur arrangemangen ser ut, möjliggöra variation och se till att den möjligheten utnyttjas.

Sanktioner

Ett prov där etiska regler åsidosatts kan förklaras som ogiltigt för en eller flera av deltagarna, resultaten stryks då.

För auktoriserade funktionärer finns möjlighet att (i stigande skala) utdela erinran, utdela varning eller avauktorisera för begränsad tid eller på livstid. De instanser som kan vidta nämnda åtgärder ska definieras per funktionärskategori, i de fall det inte handlar om samma instans som ger auktorisationen.

En arrangör som kan anses ha brustit i sitt ansvar att beakta etiska regler kan fråntas rätten att anordna prov (alla eller vissa typer) under viss tid.

Som specialklubb inom SKK är vår stadga underordnad SKK:s grundstadga och de ska godkänna vår stadga för att den ska gälla. Detta är inget nytt utan gäller sedan tidigare. SKK:s har sedan ett par år tillbaka vid flera tillfällen påpekat att vår befintliga stadga inte följer deras typstadga och därmed inte heller grundstadgan. Av denna anledning måste vi utgå från SKK:s typstadga vid vår revidering av Brukshundklubbens typstadga. Förbundsstyrelsen har också uttalat detta i sitt uppdrag till Ag Stadgar.

Som du säkert har noterat är följaktligen det mesta i remissen identiskt med SKK:s typstadga. Vi har gjort vissa tillägg och ändringar där vi har ansett att det vi kan motivera detta för SKK. Vi har även medvetet låtit en del skrivningar från typstadgan följa med i remissen även om vi inte är helt övertygade om att de ska följa med i förslaget till Kongressen. Detta för att vi ska kunna få hjälp från organisationen med både analys och konstruktiva förslag. Själva poängen med en remiss är för övrigt just att ge möjlighet till synpunkter innan förslaget är helt färdigt för att vi bättre ska kunna beakta framkomna synpunkter.

Vad gäller §13 så är den, som du har noterat, identisk med SKK:s typstadga. Då vi tog fram remissen hade vi en hel del frågor och diskussioner kring skrivningen och innebörden. Vi beslutade därför att begära hjälp från en jurist med analys av bl.a. den paragrafen. För att inte fördröja remissen (vilket hade inneburit kortare tid för organisationen att bearbeta texten) bestämde vi oss ändå för att låta skrivningen följa med i den form som finns i typstadgan ut på remiss för att parallellt med den juridiska analysen låta organisationen ge sina synpunkter på texten.

Då vi nu har fått in såväl remissvar som den juridiska analysen kommer vi att gå vidare med vårt arbete. Närmast i tiden ligger ett möte med företrädare för SKK för att diskutera de avvikelser vi anser nödvändiga jämfört med typstadgan. Vi kommer till det mötet självklart att ta med de synpunkter vi har fått in, inklusive de brister som finns i §13.

Så för att svara på din avslutande fråga; ja, vi är medvetna om den juridiska tveksamheten i §13 och kommer att titta särskilt på detta och vad det innebär för medlemmen innan vi formulerar förslaget till revidering av stadgan. För vidare information om den kommande processen hänvisar jag till första sidan i remissen där detta redovisas. Organisationskonferensens åsikter bör inte underskattas då det gäller utformningen av det slutliga förslaget. Av denna anledning kan jag i dagsläget inte ge dig något svar på vad som kommer att stå i det slutliga förslaget.

Jo, det innebär att du och jag som SBK:are inte kan ställa SBK inför skranket i framtiden om paragrafen går igenom.
Ingen av oss som är normalinkomsttagare kommer att ha råd!

Ta senaste rättsfallet där Anna Karin Nilsson yrkade på ersättning från SBK och när dom vägrade ersätta henne, stämde hon SBK för att få sina rättmätiga pengar. Hade paragraf 13 då funnits hade hon aldrig haft råd, för det hade slutat på en summa runt 100.000 kronor att få fallet prövat.
Sedan tillkommer i valda delar moms, arbetsgivaravgifter, egna omkostnader, advokathjälp etc. etc.

SBK dom hade tagit sig råd, då det inte drabbar dom som enskild individ, utan kostnaderna tas av våra medlemspengar!

§13 är till för, att en gång för alltid täppa igen käften på oss gräsrötter!

Det är svårt att bilda opinion inom vår organisation. Men jag såg något i förhandstitten på det förslag till nya stadgar som är ute på cirkulation som gjorde mig så orolig att jag nu tillskriver er i ett öppet brev som jag för att nå så många som möjligt publicerar på Brukswebben. Innebörden av paragraf tretton ”Skiljeklausul” måste förklaras för så många medlemmar som det bara är möjligt så att de nya stadgarna inte accepteras med en faktiskt rent olaglig paragraf.

Kanske är ni redan medvetna om att det inte går att göra på det här sättet och att paragrafen därmed dragits ur förslaget. Låt mig då veta så slipper vi storma över ingenting vilket ofta är så vanligt i vår bransch. Min invändning mot paragrafen kanske också påverkar SKK:s stadgar varifrån ordalydelsen hämtats.

Lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden reglerar hur ett företag kan förbjudas att använda oskäliga avtalsvillkor gentemot konsumenter vid försäljning av varor och tjänster.

I det förslag till nya stadgar för SBK som nu cirkulerar finns en paragraf som helt uppenbart strider mot denna lag. För att få gå kurs hos SBK måste man som bekant också köpa ett medlemskap och hamnar då med automatik i en situation där man har att följa SBK:s stadgar.

Vi må vara en ideell förening, men de som köper våra tjänster uppfattar oss nog inte riktigt så. Vi kallar oss ju ”Sveriges Hundutbildningsorganisation” och säljer kurser till marknadsmässiga priser i konkurrens med andra utbildningsföretag. Med den föreslagna paragrafen blir vi unika relativt konkurrensen såtillvida att konsumentens rätt att vid tvist föra talan i domstol åsidosättes. Om man av någon anledning inte skulle vara nöjd med den tillhandahållna produkten innebär paragrafen 13 ”Skiljeklausul” med den lydelse den nu har att man i praktiken är rättslös eftersom stadgarna inte tillåter att tvisten dras inför domstol. Med Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållande som utgångspunkt kan denna paragraf inte anses vara förenlig med den verksamhet vi bedriver.

Några klargöranden:
Skiljeklausuler används ofta i kommersiella avtal mellan företag. De skäl som brukar framhållas är att man "slipper" den offentlighet som kan följa på domstolsprövning och att prövningen blir snabbare eftersom den sker i endast en instans i stället för maximalt tre i allmän domstol. På grund av reglerna om prövningstillstånd är det dock få mål som går vidare upp i tre instanser. En dom eller ett beslut av domstol är offentligt medan en skiljedom är hemlig. En skiljedom kan i princip inte överklagas annat än vad gäller vissa formella invändningar.

Parterna i ett skiljeförfarande får förutom sina ombudskostnader även stå för skiljemannakostnaderna. Skiljemännen skall vara tre och varje part väljer varsin skiljeman och dessa enas om den tredje. Parterna skall solidariskt svara för ersättning till skiljemännen för arbete och utlägg. Skiljemännen har rätt att begära att säkerhet ställs för deras fordringar. Kostnaderna för ett skiljeförfarande uppgår ofta till mycket stora belopp. Nackdelarna för en ekonomiskt svagare part är betydande i ett skiljeförfarande och skiljeklausuler accepteras inte i konsumentförhållanden. Det krävs att parterna träffar avtal om skiljeförfarande för att förfarandet skall vara lagligt. SBK verkar ha missat detta liksom att lagen om skiljeförfarande innehåller en rad andra begränsningar för skiljeförfarandets tillåtlighet.

Sammanfattningsvis: Förutom att §13 är rent olaglig är den inte heller i övrigt förenlig med vår verksamhet. Den ”lille medlemmen” har inte råd att tvista. Skulle tvisten ändå avgöras av skiljemän är utfallet hemligt. Utfallet kan inte överklagas. Knappast hur vi vill ha det i en öppen medlemsorganisation.

Det har skickats ut en skrivelse, om en påstådd kampanj, som uppskattningsvis gått ut i 10.000 ex. inom organisationen. Om man med ”kampanj” menar mina rader om GS på Brukswebben, så kan jag ta det från början.

Från olika håll, bl.a. i samband med Tjänstehund SM, har folk varit i kontakt med mig och hetsat sig på GS Lexus ”för 700.000”.

Från annat håll fick jag frågan hur det kan komma sig att GS för en frivilligorganisation har en tjänstebil för 20 basbelopp när det normala är 7 basbelopp.

Med tanke på allt det kneg vi vanliga lägger på SBK, måste jag erkänna att det störde mig lite att GS utmärkte sig så flagrant, vilket jag också gav utryck för på Brukwebben.

Och för att inte falla in i den vanliga spiralen med överdrifter, gjorde jag mig besvär att kolla GS Lexus och fick reda på att den inte alls kostade 700 tusen, något som jag tillrättalade med att bifoga ett produktblad.

Jag vill även påpeka att jag av princip inte besöker eller skriver i forum eller bloggar på webben. Däremot har jag hört att det varit skriverier på en hundsida, men det har skett helt utan min inblandning.

Då frågar jag en gång till: Vaddå för kampanj? Består kampanjen i att det är fler än jag som irriterar sig på en överdrivet dyr tjänstebil för GS. Men det är väl ett val GS själv har träffat. Eller har någon tvingat på honom en så dyr bil?

Med anledning av de oriktiga påståenden som florerar på vissa hemsidor om vår generalsekreterares tjänstebilsförmån…”.),

Vad är oriktigt? Har han ingen Lexus? Det görs även jämförelse med förre GS. Åkte inte han Volvo?

Jag tycker SBK har slagit in på en konstig linje. Först tar man ifrån Staffan Björkman hans centrala uppdrag för att han gjorde ett tillrättaläggande i Tingsrätten, sedan går man ut om en påstådd kampanj med:

” Avsikten med detta brev är att klargöra sakförhållanden till den kampanj på hemsidor och olika forum som pågår mot vår högsta tjänsteman och FS och därmed underlätta för Dig att hantera frågeställningar som uppstår kring detta..”

Vidare: ”FS bevakar noga utvecklingen då det i nuvarande kampanjer finns inslag som börjar närma sig förtal och angrepp som skadar organisationen och personer.

Lista: De köpte lyxigaste bilarna

I dagens www.aftonbladet.se kan man läsa vilka som köpt dom lyxigaste bilarna under året, där finns flera kändisar som vill vara miljövänliga, trots att de kör stora stadsjeepar.

Man kan läsa att:
Kronprinsessan Victorias pojkvän har under året bytt till sig en ny Lexus RX 400H, en stadsjeep med hybridmotor. Det är inte bara Daniel som vill ha rent miljösamvete och samtidigt köra en tung lyxbil. Hockeyspelaren Mattias Weinhandl, finansmannen Marcus Wallenberg och demonproducenten Max Martin har samtliga köpt Lexus hybridbil under året.

Vad Journalisten missat är att vår ideella organisation SBK också försett vår Generalsekreterare Peter Rimsby med en likadan bil!

Frågan alla kan ställa sig, är VEM som givit Förbundsstyrelsen mandat till att låsa en halv miljon av våra medlemspengar till en förmånsbil?

Om SBK,s FS vill ha slut på vidare grävande i löner, förmåner och andra intressanta förehavande som vi medlemmar inte getts insyn i, så är det nu rätta tillfället att lägga alla korten på bordet och presentera följande:

Nu skickar Thorman runt brev till alla styrelser i hela SBK och talar om förföljelsekampanj!?

Vad är det som Brukswebben publicerat som inte stämmer eller vad är överdrift ???

Thormans brev till alla Distriktsordföranden, Rasklubbsordföranden och Ordföranden i sektorer och kommittéer, riktigt skriker av panik. Han jämför Bjuggrens Volvo med Rimsbys Lexus och gör den "relevanta" jämförelsen med lönesättningen till GS, med organisationer som är flera gånger större än SBK.

Jämförelserna är beklämmande oanständiga! Ingen missunnar GS oavsett vem han är en anständig lön och en normal tjänstebil. Det man blir så upprörd över är att FS låter våra pengar sila som sand mellan fingrarna.

Thorman skriver också att: FS bevakar noga utvecklingen då det i nuvarande kampanjer finns inslag som börjar närma sig förtal och angrepp som skadar organisationen och personer.

Att någon granskar GS som är en offentlig person och med lön därefter, kallar Thorman kampanj mot SBK ??? Spela med öppna kort istället, redogör för vad GS kostar totalt per år, inte all kanslipersonal i klump!

När man sedan läser att: Det kräver stor rörlighet och flexibilitet för anställd personal när det gäller resor och arbetstider med omfattande kvälls- och helgtjänstgöring.

Då avser väl Thorman GS, som har en hög lön, tjänstelyxbil och traktamente.

Möjligheten finns också att avstå från skatteverkets inrikestraktamente på 200kr/dag och i stället låta SBK/oss medlemmar betala för god mat och dryck på något hotell. Notan behöver då helt lagligt inte stanna på några futtiga 200 kronor!

Själv har jag organiserat och genomfört tävlingar under hela helgen och inte tagit ut en krona. Jag har också ett krävande heltidsarbete och familj.

Visst är det är svårt att tro att det är samma ideella organisation vi talar om ???

FS måste förstå att de signaler som ges till oss medlemmar med GS lyxbil, förskingring av miljonbelopp på SBK,s huvudkansli och att kreditkort kan användas utan redovisning upp till skyhöga belopp, inte inger något förtroende för FS.

Det är ett totalt maktmissbruk av våra pengar och som FS anser att vi medlemmar inte har rätt till att ha insyn i, utan hotar då med åtal !

HOTET biter inte på mig, mer än att försöka lugga en flintskallig!!!

Söndagen 21 okt dömde jag i en grannklubb och för första gången på ca 15 år tog jag domararvode.

I min enfald trodde jag att det inte fanns någon ekonomisk bärighet i hundsport. Men det är fel, så nu är det slut med gratisdömandet.

Likadant med att ha kurser på den lokala brukshundklubben. I ca 35 år har jag haft kurser där jag som enda ersättning fått 10 kr milen och gratis fika. Det är slut med det också. Jag känner mig som en idiot som hela tiden ställt upp för SBK. Så skall jag göra något för SBK i framtiden får det vara mot ersättning.

Jo, jag har erfarit att SBK:s Generalsekreterare Peter Rimsby som tjänstebil har en s.k. stadsjeep av märket Lexus. Reg nr är FLW217 och den är registrerad 11 maj -07, leasad av Wasa Kredit. Förmånsvärdet är ca 7.000 kr/mån. Priset för bilen är över 500.000:-

Och sens moral är att om inte vi alla funktionärer som ställer upp i princip gratis för Brukshundklubben har skickat sådana signaler till Generalsekreteraren så att han förstår att SBK är en ideell organisation, så kan han vara säker på att de signaler han skickar ut att SBK är en ekonomisk mjölkko av stora mått, i varje fall nått fram till mig!

Tro sjutton att SBK inte gjorde sig något större besvär när någon förskingrade någon million. Det är ju bara grus för SBK!

Upprinnelsen är den att Anna-Karin dömts av sin man vilket genererat till SM-poäng, detta hade Centrala tävlingssektorn anmält till Förbundsstyrelsen enligt Peter Rimsbys utsago i rätten, då de anser att detta är ett brott mot de domaretiska reglerna.

Utförligare om detta kan du läsa här nedan, men kortfattat kan man säga att detta har skett i någon form många gånger tidigare och sker fortfarande. Därtill mycket värre när det skett och sker i ett endomarsystem som IPO och inte som i detta fall anmälts och resulterat i strukna resultat.

Helt klart är att det är en lokal schism, där flera har fingrarna i syltburken.
Att etiken för domare inte gäller alla domare inom SBK är helt klart och innan man i regelverket skrivit in klara och tydliga regler känns SBK,s agerande i det här fallet som en privat vendetta!

Att sedan SBK,s Generalsekreterare Peter Rimsby inte kan ta tag i problemet och lösa det på ett tidigt stadie beror förmodligen på att han inte kan tävlingsverksamheten från grogrund utan är skickligare på att marknadsföra SBK,s morgonrockar och annat väsentligt i tillbehörsshoppen.

Hur som helst, Rimsby fick infinna sig vid Södertörns Tingsrätt där förlikning i ärendet skedde och Dom i ärendet stadfästes. Läser man däremot VU 5/2007 som Rimsby själv protokollfört får man lätt uppfattningen att så inte skett.

Därför har jag fått Anna-Karin Nilsson tillåtelse att publicera Domslutet.
Klick här och läs det.

Efterspelet på detta Domslut som kunde överklagas senast den 11 okt. 2007, verkställdes av Förbundsstyrelsen på sitt möte den 12 okt. genom att avsätta Stefan Björkman från sitt Centralt Uppdrag på grund av att han ansetts agera illojalt mot SBK vid rättegången.

Bakgrunden är den att Stefan Björkman sedan många år är bekant med familjen Nilsson och Åke Thunström som var Anna-Karins ombud i tingsrätten.

Stefan Björkman lotsade ”lantisarna” genom Stockholm den här dagen och satt sedan som åhörare i tingsrätten. Under förhandlingarna uppfattade Björkman att parterna verkade oense om två datum varpå han gjorde ett tillrättaläggande av dessa. Det är denna datumkorrigering som jag förutsätter att Peter Rimsby sedan går hem och korrekt redogör för och som får Förbundsstyrelsen att tycka att Björkman agerat illojalt och avsätter honom.

Det är helt obegripligt hur snarstucket och förvridet ett tillrättaläggande av ett två datum kan bli !

Förbundsstyrelsen borde sansa sig och ta tillvara på de personer som har gedigen hundkunskap och som vill arbeta för kärnverksamheten inom SBK. Flera av oss som varit aktiva i många år ser med fasa på hur verksamheten allt mer gå över kant till rallylydnad och dans med hund på klubbarna, istället för att det anordnas kurser i spår, rapport eller sök.

Helt klart är att de flesta som sitter i någon position centralt har suttit där åt helvete för länge !
Det är inte en tillfällighet, att dom som sitter där, inte är dom vassaste knivarna i lådan!
BYT UT DOM !!! INGET KAN BLI SÄMRE !

Så kan man tolka ett brev från Staffan Thorman till Stefan Björkman. Stefan gjorde ett tillrättaläggande i en civil rättegång betr. ekonomisk ersättning till Anna-Karin Nilsson för ett fråntaget tävlingsresultat som resulterade i att hon inte fick tävla Bruks SM. Rättegången slutade med förlikning där SBK skall ersätta Anna Karin med 4000 kr för hennes utlägg.

I brevet från Thorman till Björkman tycker SBK att Björkman i rättegången varit osolidarisk mot föreningen och fråntar honom hans uppdrag i SBK.

Hur, vad och på vilket sätt kan en ideell förening som hela tiden påpekar att man samarbetar med Studiefrämjandet agera på det här viset?

På Hitlertiden OK, en militärjunta i något avlägset land, OK. Men en ideell organisation där i varje fall 98 % av medlemmarna arbetar utan ekonomisk ersättning för sitt intresses skull, DÄR KAN MAN INTE HANTERA MEDLEMMAR PÅ DET HÄR SÄTTET !!!

SBK:s godtyckliga tolkning av stadgar och paragrafer får inte användas till att svartlista medlemmar efter eget tyckande. Vi bor i ett fritt land!

Ni som ligger bakom detta beslut förtjänar inte att inneha de positioner ni har, i en organisation där huvudinriktningen är att vara allmänheten behjälplig i hundfrågor.

SBK,s Förbundsstyrelse vågar att trakassera skötsamma medlemmar som arbetar för organisationen och så gjort i över ett kvarts sekel, men har inte kurage till att ta tag i "stackelrötäggen" , er handling är minst sagt skämmig !!!

FYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Här nedan kan du läsa brevet från Staffan Thorman till Stefan Björkman och upprinnelsen till mötet i tingsrätten finns längre ner på denna sida.

Rasklubbsdomare har egna regler.

I somras när jag skulle döma BH på OG Vårgårda blev deltagarna förvånade när jag vid provtillfället ville ha skott under lydnaden, helt enligt reglerna. Detta hade även förtydligades på en domarkonferens hösten 06. Men ”Det brukar det inte vara”, fick jag reda på i Vårgårda.

När jag undersökte, var det på flera ställen man inte använde skott på BH prov, bl.a. Sotenäs och Åsaka.

Jag har tidigare påtalat den otroliga flathet SBK har mot rasklubbsdomarna men tycker detta går för långt. Hur kan man acceptera att domare inte följer regelverket? Detta ä r ingen bagatell, Jag har underkänt hundar på BH prov p.g.a. skott, där hundföraren kommenterat ”att vi åker till ett prov utan skott nästa gång”.

Det intressanta är hur hanterar men en hunds uppnådda meriter när den kommit till start utan att det inträdande provet klarats av. Enligt gammal SBK-hävd så stryker man allt.

Men nu när det är rasklubbsfolk inblandade får man väl se mellan fingrarna. Ungefär som att IPO hade preliminärlista på sina SM deltagare i Piteå.

Kommer ihåg att Fred Larsen en gång på ett distriktsmöte sade att det viktigaste är att domaren följer regelverket! Och eftersom han fortfarande sitter i den Centrala Tävlingssektorn förstår jag inte att han låter detta passera.

Lothar

Svar från Jessica Marklund

Kassör Ortsgrupp Åsaka samt provledare vid aktuella provtillfället.

Hej!

Jag vill med detta mail påpeka att den anspegling att vår lokala ortsgrupp Åsaka inte använder skott vid BH-prov inte är helt korrekt. I den s.k. artikel som Lothar Marunga har lagt ut på Brukswebbens hemsida, www.brukswebben.se, utmålas vår klubb att vi väljer att inte följa fastställda regelverk vid prov.

Jag vill med detta brev förtydliga för Lothar Marunga att det har förekommit en enda gång vid vår klubb att skott inte har använts vid BH-prov och det var vid vårt senaste prov 2 september 2007. Vid detta tillfälle var undertecknad provledare och innan provet började hade vi tagit fram både pistol och skott men agerande domare för dagen, Peter Andreasson, tog beslut om att skott inte skulle användas. Vidare berättade han för oss att detta inte ska prövas vid BH-prov. Detta beslut var således inte vårt utan vi valde att följa domarens anvisningar.

Det är beklagligt att Lothar Marunga inte har känt sig manad att ta kontakt med någon av styrelsemedlemmarna i vår klubb för att ta upp detta till diskussion innan han valt att hänga ut oss som en klubb som inte följer det fastställda regelverket utan istället enbart går på "hörsägen". Vi gör så gott vi kan inom vår klubb och har inte för avsikt att ha "egna regelverk".

Efter det här provet tog vår sekreterare, Agnetha Bergvall, även kontakt med Göran Wessman för att få ett definitivt besked om vad som ska gälla vid BH-prov för att vi vid nästa provtillfälle skall vara helt säkra på vilka regler som vi ska följa.

Jag önskar även med detta brev att den anspegling som görs på Brukswebben ska korrigeras till en korrekt version.

Det här mailet har även skickats som kopia till vår ortsgrupp, SD Nordvästras styrelse, Schäferhundklubben, agerande domare vid aktuellt provtillfälle samt har även skickats till SBK Västras distrikts sekreterare, Charles deWindle, via distriktets mailfunktion på deras hemsida.

Mvh Jessica Marklund

Kassör Ortsgrupp Åsaka samt provledare vid aktuella provtillfället.

Svar av Lothar

En gång är en gång för mkt. Vad gör ni med dom hundarna nu? Får dom göra om sitt prov? Finns trots allt en möjlighet om någon gör en anmälan att dom hundarna blir fråntagna sina framtida meriter.
Mvh
Lothar

Så har man åter glidit runt på årets hund höjdpunkt i några dagar. Rasklubbar hit och rasklubbar dit, men för mig är det Bruks-SM som gäller. Har alltid och kommer alltid att vara så.

Om vi börjar bakifrån fick man lätt en version om ”tillbaka till framtiden”. Nils Rune, Inki, Bertil och Göte, Åsa med flera gedigna SBK-profiler som knep pallplatser/framskjutna placeringar. Den som var mest självlysande var utan tvekan Nils Rune. Han stod på pallen och såg ut över området med samma sträckning på kroppen som Michael Schumacher brukade ha. Minst 10 cm länge än vanligt! Vilken känsla.

Sedan kom Magnus som efter lång och gedigen kamp, mot alla odds, räddade schäferfolkets anseende genom att ta sin andra SM seger på raken. Sällan har det spekulerats så mycket runt skyddsringen, för i år skulle en Malle bara vinna. Anledningen till att det inte blev så söktes bl.a. hos modprovsfiguranten. Det är möjligt att figuranten inte hade samma svepande rörelse som förra årets fig., men hur många har det? Vad jag kunde se efter att ha tittat på video och bilder var att figuranten var mer konsekvent i att slå (fälla) ner istället för ner/ut. Så istället för att rörelseenergin gick ut i en svepande rörelse (tangentens riktning, som jag så informativt kunde läsa på en hemsida) stannade den i konfrontationen med figgen. Några få hundar hade så mycket energi med sig att rörelsen ändå gick ut i en cirkel. Men så gällde det att hålla fast också. På stillbilderna kunde jag se förvånansvärt många hundar som inte var fokuserade, någon hund mötte t.o.m. ärmen med stängd mun. Mer än så tror jag inte jag skall yttra mig.

Om SM i Norrland brukar det diskuteras. För oss som var där var det jättebra. Med automatik är det färre besökare, så det är komfortabelt. Vad man än skulle göra finns inga köer. Givetvis är det lite trist, inte ens skyddsringen var ”fullsatt”, dvs. stolraden täckte inte ens hela avspärrningen. Kanske 5-600 mot normalt 2-3 tusen åskådare. Men arrangemanget var en fullträff.

Resultatredovisningen blir mer och mer sofistikerad i dessa IT tider. Telefon, webb, t.o.m. webb-tv fanns. Kanske en bidragande orsak att välja bort långväga SM? Själv satt jag med mobilt bredband på tåget så jag hade alla möjligheter att informera mig både före, under och efter tävlingarna.

I vanlig ordning var det tjafs med deltagarlistan för IPO hundarna. På något sätt verkar det som om Staffan Nordins strikta hantering av SM anmälningarna luckrats upp eftersom man nuförtiden tydligen kan köra med preliminärlista ända fram till tävlingsdagen. Huvudsaken är väl egentligen att det råder enighet, dvs. antingen skall samma flummiga förfarande gälla övriga bruksgrenar också, eller så är man strikt över hela linjen.

Sedan hörde jag ryktas om att den som tagit ut VM laget var satt att döma på SM och kunde därigenom ”bekräfta” sina uttagningar. Men det tror jag inte på. Så mycket mygel finns bara inte.

I våras hörde jag att Staffan Nilsson blev avstängd som domare för att han dömt sin fru (sambo?).

Jag blev illa berörd och tog upp det med Karin Sejnell i Centrala Tävlingssektorn, något som utvecklade sig till ett animerat epostutbyte. Och när jag kom så långt som att jag tog upp endomarsystemet i IPO kontra vårt 2-domarsystem vart det stopp.

Dels tycker jag det är förmätet att ifrågasätta en domare, för att han i den ideella verksamheten vi håller på med, inte ha förtroende att döma anhörig. Men skall man börja orera om etiska regler tycker jag man i så fall först skall börja titta på endomarsystemet i IPO.

I anslutning finns utdrag hur det kan se ut, och vad som är slående är den tunga bedömningen av egen uppfödning som förekommer. Jag vill inte yttra mig i någon bestämd riktning men jag har tidigare tittat på betygsättningen och i kombination med egen uppfödning finns säkert intressanta slutsatser att dra. Där finns även exempel på bedömning av egen fru med egen uppfödning.

Jag talade med Staffan på Kindslägret och fick då reda på att han tre dagar före tävlingen var inkallad att döma ”..annars ställer vi in”.

Och utöver att Staffan straffades blev hans fru fråntagen sitt resultat. Jag frågade vidare vem som hade gjort anmälan och fick reda på att det har han inte fått reda på!? Vad håller vi på med? Skall man inte få reda på vem som gjort anmälan så man har möjlighet att göra ett ordentligt bemötande.

Jag kom till Sverige som barn, men jag vet att det i mitt gamla östhemland fanns en väl fungerande organisation som sysslade med angiveri och förföljelse.

Det måste väl ändå vara så att SBK år 2006 måste ha bättre rutiner för att reda ut disciplinärenden än att man börjar fundera i banor som ligger 70 år tillbaka i tiden.

En bra sak att starta med vore att skriva om texten för etiska regler så den inte kan misstolkas. Nu står man i det läget att fria eller fälla i alltför stor utsträckning ligger i betraktarens öga!

Nej, SBK. Hoppa inte på domare som akut kliver in och räddar bruksprov som annars blir inställda. En av fördelarna med tvådomarsystemet är just att man inte är ensam.

Hur gick det sen? Jo Staffan kom undan med en varning och frun missade en SM start för att resultatet ströks.

I rättvisans namn förutsätter jag att resten av domarkåren som också dömt familjemedlem även får en varning. Allt finns ju på data så det kan väl inte vara något problem. Å andra sidan kanske man skall vänta till texten om etiska regler är lite mer lättolkad.

Det som hänt före GS Peter Rimsbys tid på SBK har tydligen aldrig skett och om det gjort det så är det ogiltigt !

Kvällstidningen Aftonbladet skriver i söndagens tidning om personer som använder stackel (ett stryphalsband med flera centimeter långa taggar som vänds in mot hundens hals) och elhalsband. I artikeln anges att Svenska Brukshundklubben försöker skydda personer inom den egna organisationen som ägnar sig åt dessa metoder för att träna sina hundar, något som bestämt avvisas av Svenska Brukshundklubbens generalsekreterare Peter Rimsby.

- Svenska Brukshundklubben tillämpar en dressyrpolicy som innebär att vi använder oss av positiv inlärning. Detta betyder att vi inte straffar felaktigt beteende utan berömmer våra hundar när de gör rätt. Enligt vår dressyrpolicy är det absolut förbjudet att tillfoga hundar smärta, säger Peter Rimsby. Dessvärre händer det då och då att personer i vår organisation inte följer vår regler och riktlinjer. Dessa medlemmar riskerar att varnas eller även att bli uteslutna ur vår organisation. Dessa ärenden avgörs i Svenska Kennelklubbens (SKK) disciplinnämnd då det är SKK som är paraplyorganisationen för hundsport- och hundutbildningsverksamheten i Sverige. Disciplinnämnden består bla. av ett antal jurister. För att en person ska kunna bli utesluten krävs en mycket väl underbyggd anmälan med vittnen och bevis. De fall som åsyftas i Aftonbladets artikel kan jag dessvärre inte uttala mig om eftersom det hände för ett antal år sedan, och då fanns jag inte med i Brukshundklubbens organisation. Men jag kan försäkra att vi inte försöker skydda medlemmar som inte följer våra föreskrifter, avslutar Peter Rimsby

Det är ställt utom allt tvivel att uppgifterna i Aftonbladet beträffande användande av stackel inom Brukshundklubben är korrekt.

Likaså är det korrekt att SBK har en dressyrpolicy där man tar avstånd från sådana metoder.

Desto mer underligt är det att det med SBK:s goda minne förekommer sådana dressyrmetoder i organisationen. Man t.o.m. befrämjar sådana metoder när det bl.a. gäller uttagning till landslag för att delta på VM och EM. Detta ställningstagande är inte officiellt men hur kan man annars förklara att det år efter år förekommer ekipage som representerar Sverige där sådana metoder används? Dessa ekipage ”handplockas” och när hundförare med ”vanlig” dressyrmetoder anmäler sitt intresse för deltagande ratas dessa med motiveringen ” att vi måste skicka ekipage som har en ärlig chans att placera sig”.

Redan där gör man en markering att den delen inom SBK som har hand om uttagningen söker en anpassning till dessa dressyrmetoder.

Man försvarar sig med att ”ingen är fälld” och det är där skon klämmer. Hur kan någon bli fälld när SBK bortser från anmälan där både bild och videobevis finns men det inte bedöms som tillräckligt?

Det i Aftonbladet relaterade fallet hände i och för sig före Peter Rimsbys tid, men SBKs tidräkning börjar väl inte med Peter Rimsby. Det finns personer i organisationen som var med när anmälan lämnades och där Peter Rimsby kan hämta information. Det kan väl knappast vara fallet att för att kunna göra en anmälan måste Peter Rimsby vara på plats och ha sett det med egna ögon, eller?

Varje år inkommer det alltid någon underlig motion från klubbarna ute i landet och som sedan skall behandlas på kongressen. I år 2006 står Stockholms distriktet för den, motionen gäller införande av nya regler för skyddshundverksamheten.
Läs motion som är i två delar och läs sedan ett yttrandet över motionen från Sverker Lindblad och Lothar Marunga, två av landets kunnigaste inom sporten.

Här är AG-Etiks förslag:

Personrelaterade - regler

Lothar Marunga

Personrelaterade - regler

Rapport från AG-Etik

Inledning

Funktionärskategorier

Funktionärs uppträdande vid och utanför prov

Jävssituationer

Hundrelaterade - regler

Hundrelaterade - resonemang

Personrelaterade - regler

Personrelaterade - resonemang

Övrigt - resonemang

”Inside information” etc - regler

”Inside information” etc - resonemang

Sanktioner

Motioner till Svenska Brukshundsklubbens kongress 2006 från SBK Stockholmsdistriktet: Denna skrivelse handlar om reglering av civil skyddshundsverksamhet och består av två motioner. Klicka här och läs Del 1 - Klicka här och läs Del 2.

"""""""""""""""""""""""""

Nya BHP-regler 2005