Tävlingar

2004

Surt, sa räven!

När det svenska regelverket från 1996 föreskrev 80% för uppflyttning till skyddshundgruppens elitklass, samtidigt som man öppnade gränserna för det internationella skyddet var jag och BFF:s styrelse ganska ensamma om att förutse konsekvenserna. Vid något tillfälle framförde jag en liknelse med att Volvo chockhöjde samtidigt som Mercedes och BMW dumpade priserna på den Svenska marknaden. Överallt möttes man total oförståelse.

Hur gick det sen? Jo, 1996 hade vi 80 elitskyddshundar i hela landet och efter regelperiodens utgång när vi åter fick 70% för uppflyttning hade antalet aktiva elitskyddshundar minskat till 40. Nu har det skett en återhämtning, men det fattas fortfarande ca 25% innan vi är uppe i 1996 års nivå.

Samtidigt har det internationella skyddet konsoliderat sin ställning. Så alla ni som fortfarande tror att svenskskyddet är en maktfaktor att räkna med och att det internationella skyddet skulle vara en dagslända, här kommer chocken! Det är fler som utövar internationellt skydds än det svenska!! Så en uppmaning till alla munkorgsnissar; gå ut och värva rekrytering, för nu brinner det i knutarna!!

Av nedanstående uppställning framgår att det i och för sig finns mer tävlingstillfällen för det Svenska skyddet,  men att antal utövare av det internationella skyddet är övertaliga. Siffrorna för 2004 kommer att vara än mer förödande.

Och vad tycker jag om utvecklingen? Tja vad skall man säga mer än: Vad var det jag sa´.

Lothar

======================

Giganternas kamp, eller hur man plötsligt känner sin litenhet.

Hösten -04 var jag anmäld till en appellklasstävling. Eftersom det går ganska långt mellan eget tävlande var nervositeten påtaglig. I vanlig ordning kan jag inte bara åka och tävla, utan hade givetvis i flera veckor skrutit med att nu skulle uppflyttningen fixas och tårtan var redan beställd. En klubbkamrat som också skulle tävla talade om för mig vilka förlegade träningsmetoder jag har och hon hade minsann utvecklats och kunde både klicker och annat.

Så vid samlingen på morgonen kom det plötsligt in en äldre man som gick med krycka. Vad i…, är det inte Sven Järverud? Mycket riktigt. Han blev stående innanför dörren och jag  funderade vad  han skulle där och göra, det var trots allt nästan 15 mil från där han bor och klockan var tidig söndagsmorgon.

Det visade sig att han var efteranmäld och därför inte stod på PM:et.

Vi fick startnumren efter varandra så det blev det tid till lite hundsnack som stäckte sig över några decennier. Sven var ganska stel, lite sned i ryggen och gick som sagt med krycka. Jag kände fruktansvärd respekt och funderade i det ögonblicket hur i hela fridens namn han skulle fixa ett appellspår med en stor Rottishane. Och framförallt, vad driven en människa som uppnått i princip allt inom hundsporten till något sådant. Svaret är ganska enkelt. Medan jag med mitt taskiga självförtroende måste visa att ”jag kan” och i princip plågar mig genom tävlingarna under stor prestationsångest, så gör Sven det för att han tycker det är roligt!

Jag kollade Sven i smyg medan han med vissa problem lade sitt spår. Bara det var en prestation. När han sedan skulle gå spåret hade han bytt ut kryckan till en vanlig promenadkäpp. Som ateist har jag svårt att ta vissa saker i min mun, men att se Svens spårarbete hade nästan något religiöst över sig, regisserat av Steven Spielberg. Denna stora Rottishanen gick ut målmedvetet, utan att sträcka linan. Flera gånger vände han sig mot Sven ungefär som att kolla hur det var med honom. Hunden tog vinklarna utan anmärkning och apporterade alla föremålen. Hade det i det ögonblicket gått upp en stjärna i öster eller nåt liknande, hade jag inte blivit det minsta förvånad.

Samma med lydnaden. Hela tiden sökte Rottisen kontakt med Sven, väntade på honom och i motsats till många andra, så var det här frågan om ett homogent ekipage.

Nu uppfylldes väl inte alla krav som stod i regelboken, så poängen blev knappt under gränsen. Men ändå!
Min naturliga blygsamhet förbjuder mig att berätta vem som vann, men min kvinnliga klubbkamrat med dom nya metoderna kom aldrig tillbaka till klubbstugan efter spåret. Hon hade kanske glömt klickern hemma.

Lothar Marunga

Läs under knappen Pionjärer  "Sven en SBK-profil"

======================

 Wessman och hans "Järngäng" WUSV 2004
 

Resultatlista SM Sök 2004

Resultatlista SM Rapport 2004

AfBV-SM IPO III
7aug 2004

Vinnare Lena Eliasson & Lei-Anns Säpo 285p cert
2:a Malin Bergstrand & Daneskjold Rambo 275 p
3:a Henrik Marklund & Blacknecks Hebbe "Mille" 275 p